Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
"Why aren't times made known by Shaddai? Why do not those who know him see his days?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
There are people who remove the landmarks. They violently take away flocks, and feed them.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
They drive away the donkey of the fatherless, and they take the widow's ox for a pledge.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
They turn the needy out of the way. The poor of the earth all hide themselves.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Look, as wild donkeys in the desert, they go forth to their work, seeking diligently for food. The wilderness yields them bread for their children.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
They cut their provender in the field. They glean the vineyard of the wicked.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for lack of a shelter.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
There are those who pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor,
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
So that they go around naked without clothing. Being hungry, they carry the sheaves.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
They make oil within the walls of these men. They tread wine presses, and suffer thirst.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
From out of the populous city, men groan. The soul of the wounded cries out, yet God doesn't regard the folly.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
"These are of those who rebel against the light. They do not know its ways, nor abide in its paths.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
The murderer rises with the light. He kills the poor and needy. In the night he is like a thief.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
The eye also of the adulterer waits for the twilight, saying, 'No eye shall see me.' He disguises his face.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
In the dark they dig through houses. They shut themselves up in the daytime. They do not know the light.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
For the morning is to all of them like thick darkness, for they know the terrors of the thick darkness.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
"They are foam on the surface of the waters. Their portion is cursed in the earth. They do not turn into the way of the vineyards.
Drought and heat consume the snow waters, so does Sheol those who have sinned. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
The womb shall forget him. The worm shall feed sweetly on him. He shall be no more remembered. Unrighteousness shall be broken as a tree.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
He devours the barren who do not bear. He shows no kindness to the widow.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Yet he preserves the mighty by his power. He rises up who has no assurance of life.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
He gives them security, and they rest in it. His eyes are on their ways.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
They are exalted; yet a little while, and they are gone. Yes, they are brought low, they are taken out of the way as all others, and are cut off as the tops of the ears of grain.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
If it isn't so now, who will prove me a liar, and make my speech worth nothing?"
