< Job 24 >

1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
“Why does the Almighty not reserve times for judgment? Why may those who know Him never see His days?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Men move boundary stones; they pasture stolen flocks.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
They drive away the donkey of the fatherless and take the widow’s ox in pledge.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
They push the needy off the road and force all the poor of the land into hiding.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Indeed, like wild donkeys in the desert, the poor go to work foraging for food; the wasteland is food for their children.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
They gather fodder in the fields and glean the vineyards of the wicked.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Without clothing, they spend the night naked; they have no covering against the cold.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
Drenched by mountain rains, they huddle against the rocks for want of shelter.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
The fatherless infant is snatched from the breast; the nursing child of the poor is seized for a debt.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Without clothing, they wander about naked. They carry the sheaves, but still go hungry.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
They crush olives within their walls; they tread the winepresses, but go thirsty.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
From the city, men groan, and the souls of the wounded cry out, yet God charges no one with wrongdoing.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Then there are those who rebel against the light, not knowing its ways or staying on its paths.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
When daylight is gone, the murderer rises to kill the poor and needy; in the night he is like a thief.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
The eye of the adulterer watches for twilight. Thinking, ‘No eye will see me,’ he covers his face.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
In the dark they dig through houses; by day they shut themselves in, never to experience the light.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
For to them, deep darkness is their morning; surely they are friends with the terrors of darkness!
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
They are but foam on the surface of the water; their portion of the land is cursed, so that no one turns toward their vineyards.
19 Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
As drought and heat consume the melting snow, so Sheol steals those who have sinned. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
The womb forgets them; the worm feeds on them; they are remembered no more. So injustice is like a broken tree.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
They prey on the barren and childless, and show no kindness to the widow.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Yet by His power, God drags away the mighty; though rising up, they have no assurance of life.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
He gives them a sense of security, but His eyes are on their ways.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
They are exalted for a moment, then they are gone; they are brought low and gathered up like all others; they are cut off like heads of grain.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
If this is not so, then who can prove me a liar and reduce my words to nothing?”

< Job 24 >