Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
Zašto Svesilni ne promatra vremena, a dane njegove ne vide mu vjernici?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Bezbožnici pomiču granice, otimaju stado i pasu ga.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
Sirotama odvode magarca, udovi u zalog vola dižu.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
Siromahe tjeraju sa puta; skrivaju se ubogari zemlje.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
K'o magarci divlji u pustinji zarana idu da plijen ugrabe: pustinja im hrani mališane.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
Po tuđem polju oni pabirče, paljetkuju vinograd opakog.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Goli noće, nemaju haljine, ni pokrivača protiv studeni.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
Oni kisnu na planinskom pljusku; bez skloništa uz hrid se zbijaju.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
Otkidaju od sise sirotu, ubogom u zalog dijete grabe.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Goli hode, nemaju haljina; izgladnjeli, tuđe snoplje nose.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
Oni mlina za ulje nemaju; ožednjeli, gaze u kacama.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Samrtnici hropću iz gradova, ranjenici u pomoć zazivlju. Al' na sve to Bog se oglušuje.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Ima onih koji mrze svjetlost: ne priznaju njezinih putova niti se staza drže njezinih.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
Za mraka se diže ubojica, kolje ubogog i siromaha. U gluhoj se noći lopov skiće [16a] i u tmini provaljuje kuće.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
Sumrak žudi oko preljubnika: 'Nitko me vidjet neće', kaže on i zastire velom svoje lice.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
[16b]Za vidjela oni se skrivaju, oni neće da za svjetlost znaju.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
Zora im je kao sjena smrtna: kad zarudi, silan strah ih hvata.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Prije nego svane, on već hitro bježi kloneći se puta preko vinograda. Njegova su dobra prokleta u zemlji.
K'o što vrućina i žega snijeg upija, tako i Podzemlje proždire grešnike. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
Zaboravilo ga krilo što ga rodi, ime se njegovo više ne spominje: poput stabla zgromljena je opačina.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
Ženu nerotkinju on je zlostavljao, udovici nije učinio dobra.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Al' Onaj što snažno hvata nasilnike, ustaje, a njima sva se nada gasi.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Dade mu sigurnost, i on se pouzda; okom je njegove nadzirao staze.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
Dignu se za kratko, a onda nestanu, ruše se i kao svi drugi istrunu, posječeni kao glave klasovima.”
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
Nije li tako? Tko će me u laž utjerat'? Tko moje riječi poništiti može?”
