< Job 23 >
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
“Bugün de acı acı yakınacağım, İniltime karşın Tanrı'nın üzerimdeki eli ağırdır.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Keşke O'nu nerede bulacağımı bilseydim, Tahtına varabilseydim!
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
Davamı önünde dile getirir, Kanıtlarımı art arda sıralardım.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
Bana vereceği yanıtı öğrenir, Ne diyeceğini anlardım.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Eşsiz gücüyle bana karşı mı çıkardı? Hayır, yalnızca dinlerdi beni.
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
Haklı kişi davasını oraya, O'nun önüne getirebilirdi, Ben de yargılanmaktan sonsuza dek kurtulurdum.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
“Doğuya gitsem orada değil, Batıya gitsem O'nu bulamıyorum.
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Kuzeyde iş görse O'nu seçemiyorum, Güneye dönse O'nu göremiyorum.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Ama O tuttuğum yolu biliyor, Beni sınadığında altın gibi çıkacağım.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
Adımlarını yakından izledim, Sapmadan yolunu tuttum.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Ağzından çıkan buyruklardan ayrılmadım, Günlük ekmeğimden çok ağzından çıkan sözlere değer verdim.
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
“O tek başınadır, kim O'nu caydırabilir? Canı ne isterse onu yapar.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Benimle ilgili kararını yerine getirir, Daha nice tasarısı vardır.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Bu yüzden dehşete düşerim huzurunda, Düşündükçe korkarım O'ndan.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Tanrı cesaretimi kırdı, Her Şeye Gücü Yeten beni yıldırdı.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Karanlık beni susturamadı, Yüzümü örten koyu karanlık.