Job 23

1 Job svarade, och sade:

Entonces Job respondió,

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

“Incluso hoy mi queja es rebelde. Su mano pesa a pesar de mis gemidos.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

¡Oh, si supiera dónde puedo encontrarlo! ¡Que pueda llegar incluso a su asiento!

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

Yo pondría mi causa en orden ante él, y llenarme la boca de argumentos.

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

Yo sabría las palabras que él me respondería, y entender lo que me decía.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

¿Acaso quiere enfrentarse a mí con la grandeza de su poder? No, pero me escucharía.

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Allí los rectos podrían razonar con él, para que sea liberado para siempre de mi juez.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

“Si voy al este, no está allí. Si voy al oeste, no puedo encontrarlo.

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

Trabaja hacia el norte, pero no lo veo. Se gira hacia el sur, pero no consigo verle.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Pero él conoce el camino que tomo. Cuando me haya probado, saldré como el oro.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Mi pie se ha mantenido firme a sus pasos. He mantenido su camino, y no me he apartado.

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

No me he apartado del mandamiento de sus labios. He atesorado las palabras de su boca más que mi comida necesaria.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Pero él está solo, ¿y quién puede oponerse a él? Lo que su alma desea, incluso eso hace.

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

Porque él realiza lo que me ha sido asignado. Muchas cosas así están con él.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Por eso me aterra su presencia. Cuando lo considero, me da miedo.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Porque Dios ha hecho desfallecer mi corazón. El Todopoderoso me ha aterrorizado.

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

Porque no fui cortado antes de la oscuridad, tampoco cubrió la espesa oscuridad de mi cara.