Job 23

1 Job svarade, och sade:

Respondió Job y dijo:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

Cierto que hoy es amarga mi queja; pero más grande que ella es mi carga.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

¡Oh, quién me diera a conocer dónde hallarle a Él! Me llegaría hasta su trono,

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

expondría delante de Él mi causa, y llenaría mi boca de argumentos.

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

Quisiera saber las palabras que Él me respondería, y entender sus razones.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

¿Acaso me opondría Él su gran poder? ¡No! Seguro que me atendería.

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Entonces el justo disputaría con Él; para siempre quedaría yo absuelto por el que me juzga.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Pero si voy al oriente, no está allí, si hacia el occidente, no le diviso,

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

si me vuelvo al norte, no le descubro, si hacia el mediodía, tampoco le veo.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Él, empero, conoce el camino que sigo. Que me pruebe; yo saldré como el oro.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Mi pie siguió siempre sus pasos, guardé siempre su camino sin desviarme en nada.

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

No me he apartado del mandamiento de sus labios, más que mis necesidades personales he atendido las palabras de su boca.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Pero Él no cambia de opinión; ¿quién podrá disuadirle? Lo que le place, eso lo hace,

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

ÉL cumplirá lo decretado sobre mí; y aún tiene planeadas muchas cosas semejantes.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Por eso estoy turbado ante Él; cuando pienso en ello, me sobreviene temor.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Dios ha aterrado mi corazón, el Omnipotente me ha conturbado.

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

Porque lo que me consume no es la tiniebla, ni la oscuridad que me cubre el rostro.”