Job 23
1 Job svarade, och sade:
Porém Jó respondeu, dizendo:
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
Até hoje minha queixa é uma amargura; a mão [de Deus] sobre mim é mais pesada que meu gemido.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Ah se eu soubesse como poderia achá-lo! [Então] eu me chegaria até seu trono.
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
Apresentaria minha causa diante dele, e encheria minha boca de argumentos.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
Eu saberia as palavras que ele me responderia, e entenderia o que me diria.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Por acaso ele brigaria comigo com seu grande poder? Não, pelo contrário, ele me daria atenção.
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
Ali o íntegro pleitearia com ele, e eu me livraria para sempre de meu Juiz.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
Eis que se eu for ao oriente, ele não está ali; [se for] ao ocidente, e não o percebo;
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Se ao norte ele opera, eu não [o] vejo; se ele se esconde ao sul, não [o] enxergo.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Porém ele conhece meu caminho: Provar-me-á, e sairei como ouro.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
Meus pés seguiram seus passos; guardei seu caminho, e não me desviei.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Nunca retirei [de mim] o preceito de seus lábios, e guardei as palavras de sua boca mais que minha porção [de comida].
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
Porém se ele está decidido, quem poderá o desviar? O que sua alma quiser, isso fará.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Pois ele cumprirá o que está determinado para mim; ele [ainda] tem muitas coisas como estas consigo.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Por isso eu me perturbo em sua presença. Quando considero [isto], tenho medo dele.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Deus enfraqueceu meu coração; o Todo-Poderoso tem me perturbado.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Pois não estou destruído por causa das trevas, nem por causa da escuridão que encobriu meu rosto.
