Job 23

1 Job svarade, och sade:

Hoe ty natoi’ Iobe:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

Mafaitse ty toreoko henaneo, taña-miletraletra ty amy hatreontreoko.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

Ehe te napotako ty hahatreavako Aze, hiheovako mb’am-piambesa’e mb’eo.

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

Halahako aolo’e eo ty amako, vaho hatsafeko veroke ty vavako.

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

Ho azoko ty entañe havale’e ahy, vaho ho rendreko ty hitsara’e.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Hatreatré’e ami’ty hara’elahin-kaozara’e hao? Aiy, f’ie ho haoñe’e.

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Mete hilahatse ama’e ty vañoñe, hamotsorañe ahy nainai’e amy Mpizakakoy.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Hehe te mionjon-draho, f’ie tsy eo, midisa-voly, fa tsy isako,

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

ie mitoloñ’an-kavia, tsy treako, ie mitolike mb’àn-kavana, tsy rendreko.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Fe arofoana’e ty lala fombàko, ie fa nitsoeha’e le hiboake hoe volamena.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Nahafitinoñe i lia’ey ty tomboko, nifaharako i lala’ey vaho tsy nitsile.

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

Tsy nisitahako o nafèm-pivimbi’eo; nahajako o tsaram-palie’eo mandikoatse ty anjara rimako.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

F’ie tsy roe tsy telo, ia ty hampitolik’ aze? anoe’e iaby ze satrin’arofo’e.

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

Ie ro mañeneke o atolots’ ahikoo: maro ty fanoe’e hoe Izay.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Aa le hirevendreven-draho añ’atrefa’e eo; izaho mitsakore, le añeveñako.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Ampianifan’ Añahare ty troko, ampangebahebae’ i El-Sadai,

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

Toe tsy naitoañ’ añatrefa’ i ieñey iraho, naho nisaroña’e an-tareheko i fimoromoroñañey.