Job 23
1 Job svarade, och sade:
Awo Yobu n’addamu nti,
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
“N’okutuusa leero okwemulugunya kwange kubalagala, omukono gwe gunzitoowerera wadde mbadde mu kusinda.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Singa nnali mmanyi aw’okumusanga nandisobodde okulaga gy’abeera!
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
Nanditutte empoza yange gy’ali, akamwa kange nga nkajjuzizza ensonga zange.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
Nanditegedde kye yandinzizeemu, ne neetegereza kye yandiŋŋambye.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Yandimpakanyizza n’amaanyi mangi? Nedda, teyandinteeseko musango.
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
Eyo omuntu omutuukirivu asobola okutwalayo ensonga ye, era nandisumuluddwa omulamuzi wange emirembe n’emirembe.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
“Bwe ŋŋenda ebuvanjuba, nga taliiyo; ne bwe ŋŋenda ebugwanjuba, simusangayo.
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Bw’aba akola mu bukiikakkono simulaba, bw’adda mu bukiikaddyo, simulabako.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Naye amanyi amakubo mwe mpita, bw’anaamala okungezesa, nzija kuvaamu nga zaabu.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
Ebigere byange bimugoberedde; ntambulidde mu makubo ge nga sikyamakyama.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Saava ku biragiro by’akamwa ke. Nayagala ebigambo by’akamwa ke okusinga emmere yange gyendya bulijjo.
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
“Naye yeemalirira, ani ayinza okumuwakanya? Akola kyonna ekimusanyusa.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Weewaawo ajja kutuukiriza by’asazzeewo okunjolekeza, era bingi byategese by’akyaleeta.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Kyenva mba n’entiisa nga ndi mu maaso ge; bwe ndowooza ku bino byonna, ne mmutya.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Katonda anafuyizza nnyo omutima gwange, Ayinzabyonna antiisizza nnyo.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Naye ekizikiza tekinsirisizza, ekizikiza ekikutte ennyo ekibisse amaaso gange.”
