Job 23

1 Job svarade, och sade:

respondens autem Iob dixit

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

nunc quoque in amaritudine est sermo meus et manus plagae meae adgravata est super gemitum meum

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

quis mihi tribuat ut cognoscam et inveniam illum et veniam usque ad solium eius

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

ponam coram eo iudicium et os meum replebo increpationibus

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

ut sciam verba quae mihi respondeat et intellegam quid loquatur mihi

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

nolo multa fortitudine contendat mecum nec magnitudinis suae mole me premat

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

proponat aequitatem contra me et perveniat ad victoriam iudicium meum

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

si ad orientem iero non apparet si ad occidentem non intellegam eum

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

si ad sinistram quid agat non adprehendam eum si me vertam ad dextram non videbo illum

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

ipse vero scit viam meam et probavit me quasi aurum quod per ignem transit

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

vestigia eius secutus est pes meus viam eius custodivi et non declinavi ex ea

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

a mandatis labiorum eius non recessi et in sinu meo abscondi verba oris eius

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

ipse enim solus est et nemo avertere potest cogitationem eius et anima eius quodcumque voluerit hoc facit

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

cum expleverit in me voluntatem suam et alia multa similia praesto sunt ei

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

et idcirco a facie eius turbatus sum et considerans eum timore sollicitor

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Deus mollivit cor meum et Omnipotens conturbavit me

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

non enim perii propter inminentes tenebras nec faciem meam operuit caligo