Job 23

1 Job svarade, och sade:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.