Job 23

1 Job svarade, och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

“Anche oggi il mio lamento è una rivolta, per quanto io cerchi di comprimere il mio gemito.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

Oh sapessi dove trovarlo! potessi arrivare fino al suo trono!

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

Esporrei la mia causa dinanzi a lui, riempirei d’argomenti la mia bocca.

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

Saprei quel che mi risponderebbe, e capirei quello che avrebbe da dirmi.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Contenderebbe egli meco con la sua gran potenza? No! invece, mi presterebbe attenzione.

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

Là sarebbe un uomo retto a discutere con lui, e sarei dal mio giudice assolto per sempre.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Ma, ecco, se vo ad oriente, egli non c’è; se ad occidente, non lo trovo;

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

se a settentrione, quando vi opera, io non lo veggo; si nasconde egli nel mezzodì, io non lo scorgo.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Ma la via ch’io batto ei la sa; se mi mettesse alla prova, ne uscirei come l’oro.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Il mio piede ha seguito fedelmente le sue orme, mi son tenuto sulla sua via senza deviare;

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

non mi sono scostato dai comandamenti delle sue labbra, ho riposto nel mio seno le parole della sua bocca.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Ma la sua decisione e una; chi lo farà mutare? Quello ch’ei desidera, lo fa;

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

egli eseguirà quel che di me ha decretato; e di cose come queste ne ha molte in mente.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Perciò nel suo cospetto io sono atterrito; quando ci penso, ho paura di lui.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Iddio m’ha tolto il coraggio, l’Onnipotente mi ha spaventato.

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

Questo mi annienta: non le tenebre, non la fitta oscurità che mi ricopre.