Job 23
1 Job svarade, och sade:
Then Job answered and said,
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
Even to-day [is] my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Oh that I knew where I might find him! [that] I might come [even] to his seat!
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
I would order [my] cause before him, and fill my mouth with arguments.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
I would know the words [which] he would answer me, and understand what he would say to me.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Would he plead against me with [his] great power? No; but he would put [strength] in me.
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
There the righteous might dispute with him; so should I be delivered for ever from my judge.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
Behold, I go forward, but he [is] not [there]; and backward, but I cannot perceive him:
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
On the left hand, where he doth work, but I cannot behold [him]: he hideth himself on the right hand, that I cannot see [him]:
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
But he knoweth the way that I take: [when] he hath tried me, I shall come forth as gold.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
My foot hath held his steps, his way have I kept, and not declined.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have esteemed the words of his mouth more than my necessary [food].
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
But he [is] in one [mind], and who can turn him? and [what] his soul desireth, even [that] he doeth.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
For he performeth [the thing that is] appointed for me: and many such [things are] with him.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Therefore am I troubled at his presence: when I consider, I am afraid of him.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
For God maketh my heart soft, and the Almighty troubleth me:
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Because I was not cut off before the darkness, [neither] hath he covered the darkness from my face.
