Job 23

1 Job svarade, och sade:

Then Job answered and said:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

Even to-day is my complaint bitter; my hand is become heavy because of my groaning.

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

Oh that I knew where I might find Him, that I might come even to His seat!

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

I would order my cause before Him, and fill my mouth with arguments.

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

I would know the words which He would answer me, and understand what He would say unto me.

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Would He contend with me in His great power? Nay; but He would give heed unto me.

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

There the upright might reason with Him; so should I be delivered for ever from my Judge.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Behold, I go forward, but He is not there, and backward, but I cannot perceive Him;

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

On the left hand, when He doth work, but I cannot behold Him, He turneth Himself to the right hand, but I cannot see Him.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

For He knoweth the way that I take; when He hath tried me, I shall come forth as gold.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

My foot hath held fast to His steps, His way have I kept, and turned not aside.

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

I have not gone back from the commandment of His lips; I have treasured up the words of His mouth more than my necessary food.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

But He is at one with Himself, and who can turn Him? And what His soul desireth, even that He doeth.

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

For He will perform that which is appointed for me; and many such things are with Him.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Therefore am I affrighted at His presence; when I consider, I am afraid of Him.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Yea, God hath made my heart faint, and the Almighty hath affrighted me;

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

Because I was not cut off before the darkness, neither did He cover the thick darkness from my face.