Job 23

1 Job svarade, och sade:

Så tog Job til Orde og svarede:

2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

"Også i Dag er der Trods i min Klage, tungt ligger hans Hånd på mit Suk!

3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

Ak, vidste jeg Vej til at finde ham, kunde jeg nå hans Trone!

4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

Da vilde jeg udrede Sagen for ham og fylde min Mund med Beviser,

5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

vide, hvad Svar han gav mig, skønne, hvad han sagde til mig!

6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

Mon han da satte sin Almagt imod mig? Nej, visselig agted han på mig;

7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

da gik en oprigtig i Rette med ham, og jeg bjærged for evigt min Ret.

8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

Men går jeg mod Øst, da er han der ikke, mod Vest, jeg mærker ej til ham;

9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

jeg søger i Nord og ser ham ikke, drejer mod Syd og øjner ham ej.

10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

Thi han kender min Vej og min Vandel, som Guld går jeg frem af hans Prøve.

11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

Min Fod har holdt fast ved hans Spor, hans Vej har jeg fulgt, veg ikke derfra,

12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

fra hans Læbers Bud er jeg ikke veget, hans Ord har jeg gemt i mit Bryst.

13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

Men han gjorde sit Valg, hvem hindrer ham Han udfører, hvad hans Sjæl attrår.

14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

Thi han fuldbyrder, hvad han bestemte, og af sligt har han meget for.

15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

Derfor forfærdes jeg for ham og gruer ved Tanken om ham.

16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

Ja, Gud har nedbrudt mit Mod, forfærdet mig har den Almægtige;

17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.

thi jeg går til i Mørket, mit Åsyn dækkes af Mulm.