Job 22
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Na Temanni Elifas buae se,
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
“Onyankopɔn benya onipa so mfaso ana? Mpo onyansafo so bɛba no mfaso ana?
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Sɛ woyɛ ɔtreneeni a, anigye bɛn na Otumfo no benya? Sɛ wʼakwan ho nni asɛm a, mfaso bɛn na obenya?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
“Wo kronkronyɛ nti na ɔka wʼanim na ɔbɔ wo kwaadu ana?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Ɛnyɛ wʼamumɔyɛ na ɛso? Ɛnyɛ wo bɔne na ɛdɔɔso dodo?
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
Wopɛɛ bammɔ fii wo nuanom nkyɛn a emfi hwee so; wopaa nnipa ho ntama ma wɔdaa adagyaw.
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
Woamma abrɛfo nsu annom na wode aduan kamee nea ɔkɔm de no,
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
nanso na woyɛ obi a ɔwɔ tumi, wɔ nsase, onuonyamfo a ɔte so.
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
Wopam akunafo ma wɔkɔɔ nsapan na womaa ayisaa nso ahoɔden sae.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
Ɛno nti na mfiri atwa wo ho ahyia, na amanehunu a ɛba ntɛm so bɔ wo hu yi,
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
ɛno nti na sum kabii aduru a wunhu ade, na asorɔkye akata wo so yi.
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
“So Onyankopɔn nni ɔsoro akyirikyiri ana? Hwɛ sɛnea ɔsoro akyirikyiri nsoromma korɔn!
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
Nanso woka se, ‘Dɛn na Onyankopɔn nim? Sum yi mu na obu atɛn ana?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
Omununkum kabii akata nʼanim nti onhu yɛn bere a ɔnenam ɔsoro kontonkurowi mu.’
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
So wobɛkɔ so afa ɔkwan dedaw a abɔnefo anantew so no so ana?
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
Wɔpraa wɔn kɔe ansa na wɔn bere reso, na nsuyiri hohoroo wɔn fapem.
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
Na wɔka kyerɛɛ Onyankopɔn se, ‘Gyaa yɛn! Dɛn na Otumfo betumi ayɛ yɛn?’
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
Nanso ɛyɛ ɔno na ɔde nnepa hyɛɛ wɔn afi mu, nti metwe me ho fi amumɔyɛfo afotu ho.
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
Atreneefo hu wɔn asehwe ma wɔn ani gye; na wɔn a wɔn ho nni asɛm serew wɔn ka se,
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
‘Wɔasɛe yɛn atamfo, na ogya ahyew wɔn agyapade.’
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
“Fa wo ho ma Onyankopɔn na nya asomdwoe wɔ ne mu; saa ɔkwan yi so na yiyedi bɛfa ayɛ wo kyɛfa.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Tie akwankyerɛ a efi nʼanom, na fa ne nsɛm sie wo koma mu.
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
Sɛ wosan kɔ Otumfo no nkyɛn a obegye wo ato mu bio: sɛ wuyi amumɔyɛsɛm fi wo ntamadan mu
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
na wotow wo sika mpɔw gu mfutuma mu ne Ofir sikakɔkɔɔ gu abotan a ɛwɔ abon mu no so a,
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
ɛno de Otumfo bɛyɛ wo sikakɔkɔɔ ɔbɛyɛ dwetɛ ankasa ama wo.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
Afei nokware wubenya anigye wɔ Otumfo mu na wobɛpagyaw wʼani akyerɛ Onyankopɔn.
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
Wobɛbɔ no mpae, na obetie wo, na wubedi wo bɔhyɛ so.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
Nea woyɛ wʼadwene sɛ wobɛyɛ no bɛba mu, na hann bɛtɔ wʼakwan so.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
Sɛ nnipa hwe ase na woka se, ‘Ma wɔn so!’ a, obegye wɔn a wɔahwe ase no nkwa.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Obegye abɔnefo mpo, ɔnam wo nsa a ɛho nni fi so begye wɔn.”
