Job 22
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
"Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
