< Job 22 >
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
A Elifas Temanac odgovori i reèe:
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
Može li Bogu biti èovjek koristan? Sam je sebi koristan èovjek mudar.
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Je li svemoguæemu radost, ako si pravedan? ili mu je dobit, ako hodiš bez mane?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
Hoæe li te karati i iæi na sud s tobom zato što te se boji?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Nije li zloæa tvoja velika? i nepravdama tvojim ima li kraja?
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
Jer si uzimao zalog od braæe svoje ni za što, i svlaèio si haljine s golijeh.
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
Umornoga nijesi napojio vode, i gladnome nijesi dao hljeba.
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
Zemlja je bila èovjeka silnoga, i ugledni je sjedio u njoj.
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
Udovice si otpuštao prazne, i mišice sirotama potirao si.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
Zato su oko tebe zamke, i straši te strah iznenada.
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
I mrak je oko tebe da ne vidiš, i povodanj pokriva te.
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
Nije li Bog na visini nebeskoj? pogledaj gore zvijezde, kako su visoko.
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
Ali ti kažeš: šta zna Bog? eda li æe kroz tamu suditi?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
Oblaci ga zaklanjaju, te ne vidi; hoda po krugu nebeskom.
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
Jesi li zapazio stari put kojim su išli nepravednici,
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
Koji se iskorijeniše prije vremena i voda se razli po temelju njihovu?
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
Govorahu Bogu: idi od nas. Šta bi im uèinio svemoguæi?
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
A on im je napunio kuæe dobra. Ali namjera bezbožnièka daleko je od mene.
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
Vidjeæe pravednici i radovaæe se, i bezazleni potsmijevaæe im se.
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
Da, još nije uništeno dobro naše, a ostatak je njihov proždro oganj.
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
Složi se s njim i pomiri se; tako æe ti biti dobro.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Primi iz usta njegovijeh zakon, i složi rijeèi njegove u srcu svom.
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
Ako se vratiš k svemoguæemu, opet æeš se nazidati, ako udaljiš od šatora svojih bezakonje,
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
Tada æeš metati po prahu zlato i Ofirsko zlato po kamenju iz potoka.
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
I svemoguæi biæe ti zlato i srebro i sila tvoja.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
Jer æeš se tada radovati o Gospodu, i podignuæeš k Bogu lice svoje.
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
Moliæeš mu se, i uslišiæe te, i zavjete svoje izvršiæeš.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
Što god naumiš, izlaziæe ti; i na putovima tvojim svijetliæe vidjelo.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
Kad drugi budu poniženi, reæi æeš: da se podignu; i Bog æe izbaviti onoga ko je oborenijeh oèiju.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Izbaviæe i onoga koji nije bez krivice; izbaviæe se èistotom ruku tvojih.