Job 22
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Då tok Elifaz frå Teman til ords og sagde:
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
«Er mannen vel til gagn for Gud? Nei, vitug mann seg sjølv mun gagna.
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Hev Allvald bate av di rettferd? Er det hans vinst, at rett du ferdast?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
Er det din gudlegdom han refser, når han med deg held rettargang?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Hev ei din vondskap vore stor og dine syndar utan ende?
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
Grunnlaust du panta dine brøder; halvnakne drog du klædi av;
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
den trøytte gav du ikkje vatn, den svoltne negta du ditt brød.
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
Det er den sterke som eig landet, den stolte hev si bustad der.
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
Du jaga enkjor burt tomhendt’ burt, slo armen av på faderlause.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
Difor ligg snaror kringum deg, og rædsla skræmer deg so brått.
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
Ell’ vert du ikkje myrkret var, den flaum som fossar yver deg?
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
Bur ikkje Gud i himmelhøgd, sjå øvste stjernor, høgt dei sit!
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
Du segjer so: «Kva veit vel Gud? Kann attum skyerne han døma?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
For skyer dimmer augo hans; han hev sin gang på himmelkvelven.»
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
Seg, vil du fylgja fortids-vegen, den stig som illverksmenner gjekk?
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
Dei som i utid tekne vart - og deira grunn flaut burt i flaum -
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
som sagde til Gud: «Haldt du deg burte!» Kva skulde Allvald vel deim gjera?
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
Endå han signa deira hus - langt burt frå meg med gudlaus råd!
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
Rettvise folk det såg med gleda, og den skuldlause spotta deim:
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
«Fiendarn’ våre gjekk til grunns! Sjå elden øydde det dei leivde!»
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
Vert ven med honom, og få fred! So skal og lukka timast deg.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Og tak so lærdom av hans munn, og legg deg ordi hans på hjarta!
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
Vend um til Allvald, då du byggjest og jagar syndi frå ditt tjeld.
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
Kast gullet ditt i moldi ned - Ofir-gull millom bekkjesteinar.
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
Allvald skal vera då ditt gull og haugar utav sylv for deg.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
Då skal du frygda deg i Allvald, di åsyn lyfta upp til Gud.
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
Og når du ropar, vil han høyra, so du kann halda det du lovar.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
Det du deg etlar, skal du vinna, og ljos skal skina på din veg.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
Gjeng vegen ned, du ropar: «Upp!» Han hjelpar den bljug-øygde mann.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Ja, ikkje-skuldfri mann han bergar, frelst vert han ved di reine hand.»
