Job 22

1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

Ano ra ko Eripata Temani; i mea ia,

2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?

E whai pai ano ranei te Atua i te tangata? He pono e whai pai te tangata i a ia ano ki te mea he ngakau mohio tona.

3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?

He oranga ngakau ranei ki te Kaha Rawa tou tika? Hei taonga ranei ki a ia, ki te meinga e koe ou ara kia tino tika?

4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?

He wehi ranei nou i a ia i whakahe ai ia i a koe, i whakawa ai i a koe?

5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.

He teka ianei he nui tou he? Kahore hoki he pito whakamutunga o ou kino.

6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.

I tangohia noatia hoki e koe nga mea a tou teina hei taunaha, huia ana e koe nga kakahu o te hunga e noho tahanga ana.

7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.

Kihai i whakainumia e koe ki te wai te hunga ngenge; kaiponuhia ana e koe he taro ki te hunga e matekai ana.

8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.

Ko te tangata marohirohi, i a ia te whenua; ko te tangata honore, noho ana ia i reira.

9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.

Ko nga pouaru, unga rawakoretia atu ana e koe, whatiwhatiia ana nga ringa o nga pani.

10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.

Na reira karapotia putia ana koe e nga mahanga, raruraru ana koe i te wehi pa whakarere;

11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?

I te pouri ranei, e kore ai koe e kite; a nui atu te wai e taupoki na i a koe.

12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;

He teka ianei kei te wahi tiketike o te rangi te Atua? Tirohia atu ano hoki a runga o nga whetu, to ratou teitei!

13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?

A e mea na koe, He aha ta te Atua e mohio ai? E puta mai ranei tana whakawa i roto i te kapua pouri?

14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.

Ko tona wahi ngaro ko nga kapua matotoru, te kite ia; kei te taiawhio ano ia i nga rangi.

15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?

Ka mau tonu ranei koe ki te ara o mua, i haerea ra e nga tangata kikino?

16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;

I kapohia atu nei i te mea kahore ano i rite o ratou ra; tahoroa ana to ratou turanga ano he awa:

17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?

I mea nei ki te Atua, Mawehe atu i a matou; a, He aha e taea e te Kaha Rawa mo matou?

18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.

Heoi i whakakiia e ia o ratou whare ki nga mea papai: ko te whakaaro ia o te hunga kino e matara atu ana i ahau.

19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.

E kite ana te hunga tika, a koa ana: kataina iho ratou e te hunga harakore:

20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.

Me te ki, He pono kua haukotia te hunga i tahuri mai ki a tatou, pau ake i te ahi te toenga o ratou.

21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.

Waiho ia hei hoa mou, katahi koe ka ata noho; ma reira ka tae mai ai te pai ki a koe.

22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.

Tahuri mai ra ki te ture a tona mangai, rongoatia hoki ana kupu ki roto ki tou ngakau.

23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;

Ki te hoki koe ki te Kaha Rawa, tera koe e hanga; ki te nekehia atu e koe te kino kia mamao i ou teneti.

24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.

A ka whakapuranga koe i tau taonga ki te puehu, te koura o Opira ki waenga i nga kohatu o nga awa;

25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.

A ko te Kaha Rawa hei taonga mou, hei hiriwa utu nui ki a koe.

26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.

Ko reira hoki koe ahuareka ai ki te Kaha Rawa, a ka ara ake tou mata ki te Atua.

27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.

Ka inoi ano koe ki a ia, a ka whakarongo mai ia ki a koe; ka whakamana ano e koe au kupu taurangi.

28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.

Ka whakatakotoria hoki e koe he tikanga, a ka whakapumautia ki a koe; ka whiti ano te marama ki runga ki ou ara.

29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;

Ki te maka koe e ratou ki raro, ka ki koe, Tenei ano he whakaarahanga ake; ka whakaorangia ano e ia te ngakau whakaiti.

30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.

Ka whakaorangia e ia te tangata ahakoa ehara i te harakore: ae ra, ka whakaorangia ia e te ma o ou ringa.