Job 22
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Then answered Eliphaz the Themanite, and said,
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
Can a man be serviceable unto God? Truly the intelligent is serviceable unto himself.
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Is it any pleasure to the Almighty that thou art righteous? or is it any gain to him, that thou makest thy ways perfect?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
Is it out of fear of thee that he will reproach thee? or go with thee into judgment?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Is not thy evil great? and no end to thy iniquities?
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
For thou hast taken a pledge from thy brothers for nought, and stripped the naked of their clothing.
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
Thou hast not given water to the weary to drink, and from the hungry thou hast withholden bread.
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
But as for the man of a strong arm, he obtained the land, and the highly honored could dwell therein.
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
Widows hast thou sent away empty, and the arms of the fatherless have been broken.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
Therefore are snares round about thee, and sudden dread terrifieth thee.
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
Or seest thou not the darkness? and the abundance of water which covereth thee?
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
Is not God in the height of heaven? and beholding the highest elevation of the stars, however high they are?
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
But thou sayest, “What doth God know? can he judge behind the darkness?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
Thick clouds are a covering for him, so that he will not see; and he walketh along on the circle of heaven.”
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
Wilt thou [thus] observe the path of ancient times which the men of injustice have trodden?
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
Who were shrivelled up before their time, whose foundation was flooded away like a river;
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
Who said unto God, “'Depart from us:” and what wrought the Almighty for them?
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
And yet it was he that filled their houses with good things; but the counsel of the wicked be [still] far from me.
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
The righteous will see it, and be glad; and the innocent will laugh them to scorn.
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
“Is not he destroyed that rose up against us, and hath not the fire consumed what they had left?”
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
Do but become acquainted with him, and be at peace: thereby will happiness come unto thee.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Do but accept instruction from his mouth, and lay up his saying in thy heart.
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
If thou return to the Almighty, thou shalt be built up, so thou wilt but remove wrong-doing far away from thy tents.
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
And throw down in the dust precious metals, and [the gold of] Ophir to the stones of the brooks:
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
Then will the Almighty be thy precious metal, and brightly-shining silver unto thee.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
For then wilt thou have in the Almighty thy delight, and thou canst lift up unto God thy face.
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
Thou wilt make entreaty unto him, and he will hear thee, and thy vows wilt thou pay.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
And if thou decree a thing, it will be fulfilled unto thee; and upon thy ways the light will shine.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
For when men are brought low, thou wilt say, Pride [hath done it]; but those of lowly eyes [God] will help.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
He will even deliver him who is not guiltless: and thou wilt be delivered by the purity of thy hands.
