Job 22
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
A odpovídaje Elifaz Temanský, řekl:
2 Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
Zdaliž Bohu silnému co prospěšný býti může člověk, když sobě nejmoudřeji počíná?
3 Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
Zdaliž se kochá Všemohoucí v tom, že ty se ospravedlňuješ? Aneb má-liž zisk, když bys dokonalé ukázal býti cesty své?
4 Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
Zdali, že by se tebe bál, tresce tě, mstě nad tebou?
5 Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
Zdali zlost tvá není mnohá? Anobrž není konce nepravostem tvým.
6 Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
Nebo jsi brával základ od bratří svých bez příčiny, a roucha z nahých jsi svláčel.
7 Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
Vody ustalému jsi nepodal, a hladovitému zbraňovals chleba.
8 Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
Ale muži boháči přál jsi země, tak aby ten, jehož osoba vzácná, v ní seděl.
9 Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
Vdovy pak pouštěl jsi prázdné, ačkoli ramena sirotků potřína byla.
10 Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
A protož obkličuji tě osídla, a děsí tě strach nenadálý,
11 Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
Aneb tma, abys neviděl, anobrž rozvodnění přikrývá tě.
12 Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
Říkáš: Zdaž Bůh není na výsosti nebeské? Ano shlédni vrch hvězd, jak jsou vysoké.
13 Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
Protož pravíš: Jak by věděl Bůh silný? Skrze mrákotu-liž by soudil?
14 Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
Oblakové jsou skrýše jeho, tak že nevidí; nebo okršlek nebeský obchází.
15 Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
Šetříš-liž stezky věku předešlého, kterouž kráčeli lidé marní?
16 Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
Kteříž vypléněni jsou před časem, potok vylit jest na základ jejich.
17 De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
Kteříž říkali Bohu silnému: Odejdi od nás. Což by tedy jim učiniti měl Všemohoucí?
18 Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
On zajisté domy jejich naplnil dobrými věcmi, (ale rada bezbožných vzdálena jest ode mne).
19 De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
Což vidouce spravedliví, veselí se, a nevinný posmívá se jim,
20 Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
Zvlášť když není vypléněno jmění naše, ostatky pak jejich sežral oheň.
21 Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
Přivykejž medle s ním choditi, a pokojněji se míti, skrze to přijde tobě všecko dobré.
22 Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
Přijmi, prosím, z úst jeho zákon, a slož řeči jeho v srdci svém.
23 Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
Navrátíš-li se k Všemohoucímu, vzdělán budeš, a vzdálíš-li nepravost od stanů svých,
24 Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
Tedy nakladeš na zemi zlata, a místo kamení potočního zlata z Ofir.
25 Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
Nebo bude Všemohoucí nejčistším zlatem tvým, a stříbrem i silou tvou.
26 Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
A tehdáž v Všemohoucím kochati se budeš, a pozdvihna k Bohu tváři své,
27 Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
Pokorně modliti se budeš jemu, a vyslyší tě; pročež sliby své plniti budeš.
28 Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
Nebo cožkoli začneš, budeť se dařiti, anobrž na cestách tvých svítiti bude světlo.
29 Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
Když jiní sníženi budou, tedy díš: Jáť jsem povýšen. Nebo toho, kdož jest očí ponížených, Bůh spasena učiní.
30 Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Vysvobodí i toho, kterýž není bez viny, vysvobodí, pravím, čistotou rukou tvých.
