Job 21

1 Job svarade och sade:

Na Hiob buae se,

2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;

Muntie me nsɛm no yiye. Momma eyi nyɛ awerɛkyekye a mode ma me.

3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.

Munnya ntoboase mma me bere a merekasa, na sɛ mekasa wie a, monkɔ so nni fɛw.

4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?

“Minwiinwii hyɛ onipa ana? Adɛn nti na ɛsɛ sɛ minya ntoboase?

5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.

Monhwɛ me, na mo ho nnwiriw mo; momfa mo nsa nkata mo ano.

6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.

Sɛ midwen eyi ho a, mebɔ hu; na me ho popo.

7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?

Adɛn nti na amumɔyɛfo tena nkwa mu? Wonyin kyɛ na wɔkɔ so di tumi.

8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.

Wohu wɔn mma a atwa wɔn ho ahyia no nkɔso, wohu wɔn nenanom.

9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.

Ɔhaw nni wɔn afi mu, na ehu nni hɔ; Onyankopɔn asotwe mma wɔn so.

10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.

Wɔn anantwinini nnyɛ asaadwe; na wɔn anantwibere nwo a wɔmpɔn.

11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.

Wɔka wɔn mma bɔ mu te sɛ nguankuw; na emu mmotafowa no huruhuruw.

12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;

Wɔto nnwom wɔ akasae ne sanku so; na wɔde atɛntɛbɛn nnyigyei gye wɔn ani.

13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)

Wodi yiye wɔn nkwanna mu na wɔkɔ ɔdae mu asomdwoe mu. (Sheol h7585)

14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;

Nanso wɔka kyerɛ Onyankopɔn se, ‘Fi yɛn so! Yɛmpɛ sɛ yehu wʼakwan.

15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?

Hena ne otumfo no a ɛsɛ sɛ yɛsom no? Sɛ yɛbɔ no mpae a mfaso bɛn na yebenya?’

16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.

Nanso wɔn nkɔso no nni wɔn nsam, enti metwe me ho fi amumɔyɛfo afotu ho.

17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.

“Nanso mpɛn ahe na wodum amumɔyɛfo kanea? Mpɛn ahe na amanehunu ba wɔn so, nea Onyankopɔn fi nʼabufuw mu de ba no?

18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.

Mpɛn ahe na wɔyɛ sɛ sare wɔ mframa ano, te sɛ ntɛtɛ a mframaden bi apra wɔn?

19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,

Wɔka se, ‘Onyankopɔn kora onipa asotwe so de twɛn ne mma.’ Ɛsɛ sɛ ɔtwe onipa no ankasa aso ma ohu.

20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.

Ma ɔno ankasa ani nhu ne sɛe; ma Otumfo abufuwhyew no nka nʼani.

21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.

Dɛn na ɛfa wɔn ho fa wɔn abusuafo a woagyaw wɔn akyi no ho bere a asram a wɔatwa ama no aba awiei no?

22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?

“Obi betumi akyerɛ Onyankopɔn nyansa, wɔ bere a obu atitiriw mpo atɛn?

23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.

Obi wu wɔ bere a ɔwɔ ahoɔden ne ho tɔ no na nʼaso mu adwo no,

24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.

na ne nipadua ayɛ frɔmfrɔm, na hon ahyɛ ne nnompe ma.

25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.

Ɔfoforo nso de ɔkra mu yawdi wu, a wanka asetena pa anhwɛ da.

26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.

Wosie wɔn nyinaa wɔ mfutuma koro mu, ma asunson nnunu wɔn nyinaa.

27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.

“Mahu mo adwene, ɔkwan a mobɛfa so afom me.

28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?

Moka se, ‘Onipa kɛse no fi wɔ he, ntamadan a omumɔyɛfo no tenaa mu no?’

29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?

So mummmisaa wɔn a wotu kwan no asɛm da? Wɔn amanneɛbɔ mu nsɛm ho nhiaa mo

30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.

sɛ onipa bɔne nya ne ti didi mu amanehunu da, na wogye wɔn abufuwhyew da no ana?

31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?

Hena na ɔde ne suban si nʼanim? Hena na otua no nea wayɛ so ka?

32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.

Wɔsoa no kɔ ɔda mu, na wɔwɛn nʼaboda.

33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.

Obon mu dɔte yɛ no dɛ; nnipa nyinaa di nʼakyi, na dɔm a wontumi nkan wɔn di nʼanim.

34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?

“Enti ɛbɛyɛ dɛn na mode mo nsɛnhunu bɛkyekye me werɛ? Mo mmuae nyɛ hwee sɛ atoro!”