Job 21
1 Job svarade och sade:
Ipapo Jobho akapindura akati:
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
“Teereresa mashoko angu; uku ngakuve kunyaradza kwaunondipa.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Ndiitire mwoyo murefu ndichitaura hangu, uye kana ndapedza kutaura, urambe uchiseka hako.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
“Ko, kunyunyuta kwangu kwakanangana nomunhu here? Ndingatadza seiko kuora mwoyo?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Nditarire ushamiswe; ufumbire muromo wako noruoko.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Ndinotya, pandinofunga izvi; kudedera kunobata muviri wangu.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Nemhaka yeiko vakaipa vachirarama, vachikwegura uye vachiwedzerwa simba?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Vanoona vana vavo vachikura ivo vachiri vapenyu, zvizvarwa zvavo pamberi pavo.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Misha yavo igere zvakanaka uye haina chainotya; shamhu yaMwari haisi pamusoro pavo.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Hando dzavo hadzikonewi kubereka, mhou dzavo dzinobereka mhuru dzisingasvodzi.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Vanobudisa vana vavo seboka ramakwai; vapwere vavo vanopembera vachitamba.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Vanoimba vachiridzirwa tambureni nembira; vanofarira kurira kwenyere.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Vanopedza makore avo mukubudirira uye vanopinda muguva nenguva isipi. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Kunyange zvakadaro vanoti kuna Mwari, ‘Tisiyei takadaro! Hatina hanya nokuziva nzira dzenyu.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Wamasimba Ose ndianiko, kuti timushumire? Tinowaneiko kana tikamunamata?’
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Asi kubudirira kwavo hakusi mumaoko avo, naizvozvo ndinomira kure nerangano yevakaipa.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
“Kunyange zvakadaro, kanganiko kanodzimwa mwenje wevakaipa? Kanganiko vachiwirwa nenjodzi, magumo anotarwa naMwari mukutsamwa kwake?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Vanofanana namakoto anopeperetswa nemhepo runganiko, sehundi inokukurwa nedutu?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Zvinonzi, ‘Mwari anochengetera vana vomunhu kutongwa.’ Ngaamutsive iye amene, kuitira kuti agozviziva!
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Meso ake pachake ngaaone kuparadzwa kwake; iye ngaanwe kutsamwa kwoWamasimba Ose.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
Nokuti ane hanya yeiko nemhuri yaanosiya shure, mwedzi yaakagoverwa zvoyopera?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
“Ko, pane munhu angagona kudzidzisa ruzivo kuna Mwari here, iye achitonga kunyange vari pamusoro-soro?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
Mumwe munhu anofa achine simba rake rizere, akachengetedzeka uye akagadzikana,
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
muviri wake wakagwinya, mapfupa ake azere nomwongo.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Mumwe munhu anofa ane shungu dzomwoyo, asina kumbonakidzwa nezvipi zvazvo zvakanaka.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Vanovata muguruva pamwe chete, uye honye dzinovafukidza vose.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
“Ndinoziva chose zvamunofunga, iwo mano amungandikanganisa nawo.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
Imi munoti, ‘Imba yomunhu mukuru iripiko zvino, iwo matende aigarwa navanhu vakaipa?’
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Hauna kumbobvunza vafambi vaya here? Hauna kuva nehanya nenhoroondo dzavo here,
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
dzokuti munhu akaipa anodarikwa pazuva renjodzi, kuti anorwirwa pazuva rokutsamwa?
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Ndianiko anotsoropodza mafambiro ake pachena? Ndianiko anomuripira pane zvaakaita?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Iye anotakurwa achiendeswa kuguva, uye rinda rake rinorindwa.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Ivhu romunhika rinotapira kwaari; vanhu vose vanomutevera, uye anotungamirirwa navazhinji vasingaverengeki.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
“Saka mungandinyaradza sei nezvisina maturo? Hapana chasara pakupindura kwenyu asi nhema dzoga!”
