Job 21

1 Job svarade och sade:

2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;

3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.

4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?

5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.

6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.

7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?

8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.

9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.

10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.

11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.

12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;

13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)

14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;

15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?

16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.

17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.

18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.

19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,

20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.

21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.

22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?

23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.

24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.

25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.

26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.

27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.

28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?

29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?

30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.

31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?

32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.

33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.

34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?