Job 21
1 Job svarade och sade:
Respondeu porém Job, e disse:
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Ouvi attentamente as minhas razões; e isto vos sirva de consolações.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Soffrei-me, e eu fallarei: e, havendo eu fallado, zombae.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Porventura eu me queixo a algum homem? porém, ainda que assim fosse, porque se não angustiaria o meu espirito?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Olhae para mim, e pasmae: e ponde a mão sobre a bocca.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Porque, quando me lembro d'isto, me perturbo, e a minha carne é sobresaltada d'horror.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Por que razão vivem os impios? envelhecem, e ainda se esforçam em poder?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
A sua semente se estabelece com elles perante a sua face; e os seus renovos perante os seus olhos.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
As suas casas teem paz, sem temor; e a vara de Deus não está sobre elles.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
O seu touro gera, e não falha: pare a sua vacca, e não aborta.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Mandam fóra as suas creanças, como a um rebanho, e seus filhos andam saltando.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e alegram-se ao som dos orgãos.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Na prosperidade gastam os seus dias, e n'um momento descem á sepultura. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
E, todavia, dizem a Deus: Retirate de nós; porque não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Quem é o Todo-poderoso, para que nós o sirvamos? e que nos aproveitará que lhe façamos orações?
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Vêde porém que o seu bem não está na mão d'elles: esteja longe de mim o conselho dos impios!
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
Quantas vezes succede que se apaga a candeia dos impios, e lhes sobrevem a sua destruição? e Deus na sua ira lhes reparte dôres!
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Porque são como a palha diante do vento, e como a pragana, que arrebata o redemoinho.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Deus guarda a sua violencia para seus filhos, e lhe dá o pago, que o sente.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Seus olhos vêem a sua ruina, e elle bebe do furor do Todo-poderoso.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
Porque, que prazer teria na sua casa, depois de si, cortando-se-lhe o numero dos seus mezes?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Porventura a Deus se ensinaria sciencia, a elle que julga os excelsos?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
Este morre na força da sua plenitude, estando todo quieto e socegado.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
Os seus baldes estão cheios de leite, e os seus ossos estão regados de tutanos.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
E outro morre, ao contrario, na amargura do seu coração, não havendo comido do bem.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Juntamente jazem no pó, e os bichos os cobrem.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Eis que conheço bem os vossos pensamentos: e os maus intentos com que injustamente me fazeis violencia.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
Porque direis: Onde está a casa do principe? e onde a tenda das moradas dos impios?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Porventura o não perguntastes aos que passam pelo caminho? e não conheceis os seus signaes?
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
Que o mau é preservado para o dia da destruição; e são levados no dia do furor.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Quem accusará diante d'elle o seu caminho? e quem lhe dará o pago do que faz?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Finalmente é levado ás sepulturas, e vigia no montão.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Os torrões do valle lhe são doces, e attrahe a si a todo o homem; e diante de si ha innumeraveis.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Como pois me consolaes com vaidade? pois nas vossas respostas ainda resta a transgressão.
