Job 21
1 Job svarade och sade:
Respondens autem Iob, dixit:
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Audite quæso sermones meos, et agite pœnitentiam.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Sustinete me, et ego loquar, et post mea, si videbitur, verba ridete.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Numquid contra hominem disputatio mea est, ut merito non debeam contristari?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Attendite me, et obstupescite, et superponite digitum ori vestro:
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Et ego quando recordatus fuero, pertimesco, et concutit carnem meam tremor.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Quare ergo impii vivunt, sublevati sunt, confortatique divitiis?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Semen eorum permanet coram eis, propinquorum turba, et nepotum in conspectu eorum.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Domus eorum securæ sunt et pacatæ, et non est virga Dei super illos.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Bos eorum concepit, et non abortivit: vacca peperit, et non est privata fœtu suo.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Egrediuntur quasi greges parvuli eorum, et infantes eorum exultant lusibus.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Tenent tympanum, et citharam, et gaudent ad sonitum organi.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Ducunt in bonis dies suos, et in puncto ad inferna descendunt. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Qui dixerunt Deo: Recede a nobis, et scientiam viarum tuarum nolumus.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Quis est Omnipotens, ut serviamus ei? et quid nobis prodest si oraverimus illum?
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua, consilium impiorum longe sit a me.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
Quoties lucerna impiorum extinguetur, et superveniet eis inundatio, et dolores dividet furoris sui?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Erunt sicut paleæ ante faciem venti, et sicut favilla quam turbo dispergit.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Deus servabit filiis illius dolorem patris: et cum reddiderit, tunc sciet.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Videbunt oculi eius interfectionem suam, et de furore Omnipotentis bibet.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
Quid enim ad eum pertinet de domo sua post se? et si numerus mensium eius dimidietur?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Numquid Deus docebit quis piam scientiam, qui excelsos iudicat?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
Iste moritur robustus et sanus, dives et felix.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
Viscera eius plena sunt adipe, et medullis ossa illius irrigantur:
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Alius vero moritur in amaritudine animæ absque ullis opibus:
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Et tamen simul in pulvere dormient, et vermes operient eos.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Certe novi cogitationes vestras, et sententias contra me iniquas.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
Dicitis enim: Ubi est domus principis? et ubi tabernacula impiorum?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Interrogate quem libet de viatoribus, et hæc eadem illum intelligere cognoscetis:
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
Quia in diem perditionis servatur malus, et ad diem furoris ducetur.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Quis arguet coram eo viam eius? et quæ fecit, quis reddet illi?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Ipse ad sepulchra ducetur, et in congerie mortuorum vigilabit.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Dulcis fuit glareis Cocyti, et post se omnem hominem trahet, et ante se innumerabiles.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Quomodo igitur consolamini me frustra, cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati?
