Job 21

1 Job svarade och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;

“Porgete bene ascolto alle mie parole, e sia questa la consolazione che mi date.

3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.

Sopportatemi, lasciate ch’io parli, e quando avrò parlato tu mi potrai deridere.

4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?

Mi lagno io forse d’un uomo? E come farei a non perder la pazienza?

5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.

Guardatemi, stupite, e mettetevi la mano sulla bocca.

6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.

Quando ci penso, ne sono smarrito, e la mia carne e presa da raccapriccio.

7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?

Perché mai vivono gli empi? Perché arrivano alla vecchiaia ed anche crescon di forze?

8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.

La loro progenie prospera, sotto ai loro sguardi, intorno ad essi, e i lor rampolli fioriscon sotto gli occhi loro.

9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.

La loro casa è in pace, al sicuro da spaventi, e la verga di Dio non li colpisce.

10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.

Il loro toro monta e non falla, la loro vacca figlia senz’abortire.

11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.

Mandan fuori come un gregge i loro piccini, e i loro figliuoli saltano e ballano.

12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;

Cantano a suon di timpano e di cetra, e si rallegrano al suon della zampogna.

13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)

Passano felici i loro giorni, poi scendono in un attimo nel soggiorno dei morti. (Sheol h7585)

14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;

Eppure, diceano a Dio: “Ritirati da noi! Noi non ci curiamo di conoscer le tue vie!

15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?

Che è l’Onnipotente perché lo serviamo? che guadagneremo a pregarlo?”

16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.

Ecco, non hanno essi in mano la loro felicita? (lungi da me il consiglio degli empi!)

17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.

Quando avvien mai che la lucerna degli empi si spenga, che piombi loro addosso la ruina, e che Dio, nella sua ira, li retribuisca di pene?

18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.

Quando son essi mai come paglia al vento, come pula portata via dall’uragano?

19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,

“Iddio”, mi dite, “serba castigo pei figli dell’empio”. Ma punisca lui stesso! che lo senta lui,

20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.

che vegga con gli occhi propri la sua ruina, e beva egli stesso l’ira dell’Onnipotente!

21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.

E che importa all’empio della sua famiglia dopo di lui, quando il numero dei suoi mesi e ormai compiuto?

22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?

S’insegnerà forse a Dio la scienza? a lui che giudica quelli di lassù?

23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.

L’uno muore in mezzo al suo benessere, quand’è pienamente tranquillo e felice,

24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.

ha i secchi pieni di latte, e fresco il midollo dell’ossa.

25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.

L’altro muore con l’amarezza nell’anima, senz’aver mai gustato il bene.

26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.

Ambedue giacciono ugualmente nella polvere, e i vermi li ricoprono.

27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.

Ah! li conosco i vostri pensieri, e i piani che formate per abbattermi!

28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?

Voi dite: “E dov’è la casa del prepotente? dov’è la tenda che albergava gli empi?”

29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?

Non avete dunque interrogato quelli che hanno viaggiato? Voi non vorrete negare quello che attestano;

30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.

che, cioè, il malvagio è risparmiato nel dì della ruina, che nel giorno dell’ira egli sfugge.

31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?

Chi gli rimprovera in faccia la sua condotta? Chi gli rende quel che ha fatto?

32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.

Egli è portato alla sepoltura con onore, e veglia egli stesso sulla sua tomba.

33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.

Lievi sono a lui le zolle della valle; dopo, tutta la gente segue le sue orme; e, anche prima, una folla immensa fu come lui.

34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?

Perché dunque m’offrite consolazioni vane? Delle vostre risposte altro non resta che falsità”.