Job 21
1 Job svarade och sade:
A OLELO mai la o loba, i mai la,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
E hoolohe pono oukou i ka'u olelo, A o keia ko oukou hooluolu ana.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
E ae mai oukou ia'u e olelo aku ai au, A mahope o kuu olelo, e hoomaewaewa oukou.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Owau hoi, i ke kanaka anei kuu ulono ana? A ina pela, no ke aha la ka huhu ole o kuu uhane?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
E nana oukou ia'u a e pihoihoi, A e kau oukou i ka lima maluna o ka waha.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
A ina e hoomanao wau, ua weliweli au, A loohia kuu io e ka haalulu.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
No ke aha la e ola ana ka poe hewa, E elemakule ana, e nui ana hoi i ka waiwai?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
O ko lakou hua, ua hookupaaia me lakou imua o ko lakou alo, A o ka lakou poe keiki imua o ko lakou maka.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Ua maluhia ko lakou mau hale, aohe makau, Aole hoi ka laau hahau o ke Akua maluna o lakou.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Hapai no ka lakou bipi, aole hoi i hemahema; Hua mai no ka lakou bipiohi, aole i hanau hapa.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Kuu aku lakou i ka lakou poe kamalii me he kumu hipa la, A lelele no ka lakou poe keiki.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Hoomaka lakou me ka pahu kani a me ka lira, A olioli lakou i ke kani ana o ka hokiokio.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Noho lakou i ko lakou mau la me ka pomaikai, A iho koke lakou i ka po. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
A olelo iho lakou i ke Akua, E hele oe mai o makou aku; A o ka ike i kou mau aoao, aohe makou makemake.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Owai ka Mea mana, i malama ai kakou ia ia? Heaha ka mea e loaa ai, ke nonoi kakou ia ia?
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Aia hoi, aole ma ko lakou lima ko lakou pomaikai: O ke kuka ana o ka poe hewa, ua mamao aku ia ia'u.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
He pinepine i pio ai ke kukui o ka poe hewa, A e hiki koke mai hoi ko lakou make maluna o lakou, A ua hooili mai ia i na eha ma kona inaina.
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Ua like lakou me ka mauu maloo imua o ka makani, E like hoi me ka opala a ka puahiohio i lawe aku.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Ua hoomau ke Akua i kona hewa no kana poe keiki: Ua uku mai ia ia ia, a e ike auanei oia.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
E ike no kona maka i kona popilikia. E inu no ia i ka huhu o ka Mea mana.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
No ka mea, heaha la kana hana iloko o kona hale mahope ona, I ka manawa e okiia'i mawaena ka huina o kona mau malama?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
K ao mai anei kekahi i ke Akua i ka ike, I ka mea hooponopono i ka poe kiekie?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
Make no kekahi iwaena o kona pomaikai, E noho nanea ana a me ka oluolu.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
Ua piha kona mau aoao i ka momona, Ua mau kona mau iwi i ka lolo.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
A make no kekahi me ka naau ehaeha, Aole ia i hoao i ka lealea.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
E moe pu laua i ka lepo, A e paapu na ilo maluna o laua.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Aia hoi, ua ike no wau i ko oukou mau noonoo ana, A me ko oukou mau manao a oukou i hoino ai ia'u.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
No ka mea, ke olelo nei oukou, Auhea ka hale o ke alii? Auhea hoi ka uhi o na halelewa o ka poe hewa?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Aole anei oukou i ninau i ka poe e maalo ae ana ma ke ala? A ike ole anei oukou i ko lakou mau hoailona?
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
No ka mea, ua waihoia ka poe hewa no ka la popilikia, A e laweia mai lakou no ka la e inaina ai.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Owai ka mea e hoike aku i kona aoao imua ona? A owai ka mea e uku aku ia ia i kana mea i hana'i?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
A e laweia aku oia i ka luakupapau, A e kiaiia oia ma ka hale kupapau.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
E kau oluolu maluna ona na papaa lepo o ke awawa, A mahope ona e hahai aku na kanaka a pau, E like me ka poe mamua ona he lehulehu no.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
A pehea la ko oukou hooluolu make hewa ana mai ia'u, A ua hewa ka oukou olelo ana mai?
