Job 21
1 Job svarade och sade:
And Job answereth and saith: —
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Hear ye diligently my word, And this is your consolation.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Bear with me, and I speak, And after my speaking — ye may deride.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
I — to man [is] my complaint? and if [so], wherefore May not my temper become short?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Turn unto me, and be astonished, And put hand to mouth.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Yea, if I have remembered, then I have been troubled. And my flesh hath taken fright.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Wherefore do the wicked live? They have become old, Yea, they have been mighty in wealth.
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Their seed is established, Before their face with them, And their offspring before their eyes.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Their houses [are] peace without fear, Nor [is] a rod of God upon them.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
His bullock hath eaten corn, and doth not loath. His cow bringeth forth safely, And doth not miscarry.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
They send forth as a flock their sucklings, And their children skip,
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
They lift [themselves] up at timbrel and harp, And rejoice at the sound of an organ.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
They wear out in good their days, And in a moment [to] Sheol go down. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
And they say to God, 'Turn aside from us, And the knowledge of Thy ways We have not desired.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
What [is] the Mighty One that we serve Him? And what do we profit when we meet with Him?'
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Lo, not in their hand [is] their good, (The counsel of the wicked Hath been far from me.)
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
How oft is the lamp of the wicked extinguished, And come on them doth their calamity? Pangs He apportioneth in His anger.
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
They are as straw before wind, And as chaff a hurricane hath stolen away,
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
God layeth up for his sons his sorrow, He giveth recompense unto him — and he knoweth.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
His own eyes see his destruction, And of the wrath of the Mighty he drinketh.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For what [is] his delight in his house after him, And the number of his months cut off?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
To God doth [one] teach knowledge, And He the high doth judge?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
This [one] dieth in his perfect strength, Wholly at ease and quiet.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
His breasts have been full of milk, And marrow his bones doth moisten.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
And this [one] dieth with a bitter soul, And have not eaten with gladness.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Together — on the dust they lie down, And the worm doth cover them over.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Lo, I have known your thoughts, And the devices against me ye do wrongfully.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
For ye say, 'Where [is] the house of the noble? And where the tent — The tabernacles of the wicked?'
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Have ye not asked those passing by the way? And their signs do ye not know?
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
That to a day of calamity is the wicked spared. To a day of wrath they are brought.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Who doth declare to his face his way? And [for] that which he hath done, Who doth give recompence to him?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
And he — to the graves he is brought. And over the heap a watch is kept.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Sweet to him have been the clods of the valley, And after him every man he draweth, And before him there is no numbering.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
And how do ye comfort me [with] vanity, And in your answers hath been left trespass?
