Job 21
1 Job svarade och sade:
Forsothe Joob answeride, and seide,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Y preye, here ye my wordis, and do ye penaunce.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Suffre ye me, that Y speke; and leiye ye aftir my wordis, if it schal seme worthi.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Whether my disputyng is ayens man, that skilfuli Y owe not to be sori?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Perseyue ye me, and be ye astonyed; and sette ye fyngur on youre mouth.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
And whanne Y bithenke, Y drede, and tremblyng schakith my fleisch.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Whi therfor lyuen wickid men? Thei ben enhaunsid, and coumfortid with richessis.
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Her seed dwellith bifor hem; the cumpeny of kynesmen, and of sones of sones dwellith in her siyt.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Her housis ben sikur, and pesible; and the yerde of God is not on hem.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
The cow of hem conseyuede, and caluede not a deed calf; the cow caluyde, and is not priued of hir calf.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
Her litle children goen out as flockis; and her yonge children `maken fulli ioye with pleies.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Thei holden tympan, and harpe; and ioien at the soun of orgun.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Thei leden in goodis her daies; and in a point thei goen doun to hellis. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Whiche men seiden to God, Go thou awei fro us; we nylen the kunnyng of thi weies.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Who is Almiyti God, that we serue him? and what profitith it to vs, if we preien him?
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Netheles for her goodis ben not in her hond, `that is, power, the counsel of wickid men be fer fro me.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
Hou ofte schal the lanterne of wickid men be quenchid, and flowing schal come on hem, and God schal departe the sorewis of his stronge veniaunce?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Thei schulen be as chaffis bifor the face of the wynd; and as a deed sparcle, whiche the whirlewynd scaterith abrood.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
God schal kepe the sorewe of the fadir to hise sones; and whanne he hath yoldun, thanne he schal wite.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Hise iyen schulen se her sleyng; and he schal drynke of the stronge veniaunce of Almyyti God.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For whi what perteyneth it to hym of his hows aftir hym, thouy the noumbre of his monethis be half takun awey?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Whether ony man schal teche God kunnyng, which demeth hem that ben hiye?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
This yuel man dieth strong and hool, riche and blesful, `that is, myrie.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
Hise entrails ben ful of fatnesse; and hise boonys ben moistid with merowis.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Sotheli anothir wickid man dieth in the bittirnesse of his soule, and with outen ony richessis.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
And netheles thei schulen slepe togidere in dust, and wormes schulen hile hem.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Certis Y knowe youre wickid thouytis, and sentensis ayens me.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
For ye seien, Where is the hows of the prince? and where ben the tabernaclis of wickid men?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Axe ye ech of `the weie goeris; and ye schulen knowe, that he vndurstondith these same thingis,
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
that an yuel man schal be kept in to the dai of perdicioun, and schal be led to the dai of woodnesse.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Who schal repreue hise weies bifor hym? and who schal yelde to hym tho thingis, whiche he hath doon?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
He schal be led to the sepulcris; and he schal wake in the heep of deed men.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
He was swete to the `stoonys, ether filthis, of helle; and drawith ech man aftir hym, and vnnoumbrable men bifor him.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Hou therfor coumforten ye me in veyn, sithen youre answeris ben schewid to `repugne to treuthe?
