Job 21
1 Job svarade och sade:
But Job answered and said:
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Hear attentively my words, And let this be your consolation.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Bear with me, that I may speak; And after I have spoken, mock on!
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Is my complaint concerning man? Why then should I not be angry?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Look upon me, and be astonished, And lay your hand upon your mouth!
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
When I think of it, I am confounded; Trembling taketh hold of my flesh.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Why is it that the wicked live, Grow old, yea, become mighty in substance?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Their children are established in their sight with them, And their offspring before their eyes.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Their houses are in peace, without fear, And the rod of God cometh not upon them.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Their bull gendereth, and faileth not; Their cow calveth, and casteth not her calf.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
They send forth their little ones like a flock, And their children dance.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
They sing to the timbrel and harp, And rejoice at the sound of the pipe.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
They spend their days in prosperity, And in a moment go down to the under-world. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
And yet they say unto God, “Depart from us! We desire not the knowledge of thy ways!
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Who is the Almighty, that we should serve him? And what will it profit us, if we pray to him?”
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
[[Ye say, ]] “Lo! their prosperity is not secure in their hands! Far from me be the conduct of the wicked!”
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
How often is it, that the lamp of the wicked is put out? And that destruction cometh upon them, And that He dispenseth to them tribulations in his anger?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
How often are they as stubble before the wind, Or as chaff, which the whirlwind carrieth away?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
“But” [[say ye]] “God layeth up his iniquity for his children.” Let him requite the offender, and let him feel it!
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Let his own eyes see his destruction, And let him drink of the wrath of the Almighty!
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For what concern hath he for his household after him, When the number of his own months is completed?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Who then shall impart knowledge to God, —To him that judgeth the highest?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
One dieth in the fulness of his prosperity, Being wholly at ease and quiet;
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
His sides are full of fat, And his bones moist with marrow.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Another dieth in bitterness of soul, And hath not tasted pleasure.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Alike they lie down in the dust, And the worms cover them.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Behold, I know your thoughts, And the devices by which ye wrong me.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
For ye say, “Where is the house of the oppressor, And where the dwelling-places of the wicked?”
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Have ye never inquired of travellers, And do ye not know their tokens,
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
That the wicked is spared in the day of destruction, And that he is borne to his grave in the day of wrath?
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Who will charge him with his conduct to his face, And who will requite him for the evil he hath done?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Even this man is borne with honor to the grave; Yea, he watcheth over his tomb.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Sweet to him are the sods of the valley: And all men move after him, As multitudes without number before him.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Why then do ye offer your vain consolations? Your answers continue false.
