Job 21
1 Job svarade och sade:
Job replied,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
“Please listen carefully to what I say—that would be one comfort you could give me.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Bear with me; let me speak. After I've spoken you can resume mocking me.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Am I complaining against people? Of course not. Why shouldn't I be impatient?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Just take a look at me. Aren't you appalled? Cover your mouth with your hand in shock!
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Every time I think of what's happened to me I am horrified and I shake all over with fear.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Why do the wicked continue to live, to grow old and increasingly powerful?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Their children are with them; they watch their grandchildren grow up.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
They live in their homes in safety—they are not afraid. God does not use his rod to beat them.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Their bulls always breed successfully; their cows give birth to calves and do not miscarry.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
They send out their little ones like lambs to play; their children dance around.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
They sing accompanied by the tambourine and lyre; they celebrate with the music of the flute.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
They live out their lives contentedly, and go down to Sheol in peace. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Yet they tell God, ‘Get lost! We don't want anything to do with you.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Who does the Almighty think he is for us to serve him as slaves? What benefit is there for us if we pray to him?’
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Such people believe they make their own fortune, but I don't accept their way of thinking.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
How often is the lamp of the wicked snuffed out? How often does disaster come upon them? How often does God punish the wicked in his anger?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Are they blown along like straw in the wind? Does a tornado come in and carry them away?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Some say, ‘God saves up people's punishment for their children.’ But I say, ‘God should punish those people themselves so that they can learn from it.’
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
Let them see their destruction themselves, and drink deeply from God's anger.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For they don't care what happens to their families once they're dead.
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Can anyone teach God anything he doesn't already know, since he is the one who judges even heavenly beings?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
One person dies in good health, totally comfortable and secure.
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
Their body is fat from eating well; their bones still strong.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Another dies after a miserable life without every experiencing happiness.
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Yet they are both buried in the same dust; they are treated alike in death, eaten by maggots.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Look, I know what you're thinking, and your schemes to do me wrong.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
You may ask me, ‘Where is the home of the great man? Where is the place where the wicked live?’
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Haven't you asked people who travel? Don't you pay attention to what they tell you?
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
Wicked people are spared in times of disaster; they are rescued from the day of judgment.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Who confronts them with their actions? Who pays them back for what they have done?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
When they eventually die and are carried to the graveyard, their tomb is guarded. The earth of the grave softly covers them.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Everyone attends their funeral service; a huge procession of people comes to pay their last respects.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Why do you try to comfort me with worthless nonsense? Your answers are just a pack of lies!”
