Job 21
1 Job svarade och sade:
And Job answered and said,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Hear attentively my speech, and let this replace your consolations.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Suffer me and I will speak; and after I have spoken, mock on!
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
As for me, is my complaint to a man? or wherefore should not my spirit be impatient?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Mark me, and be astonished, and lay the hand upon the mouth.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Even when I think [thereon], I am affrighted, and trembling taketh hold of my flesh.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Wherefore do the wicked live, grow old, yea, become mighty in power?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Their seed is established with them in their sight, and their offspring before their eyes.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
They send forth their little ones like a flock, and their children dance.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
They shout to the tambour and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
They spend their days in prosperity, and in a moment go down to Sheol. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
And they say unto God, Depart from us, for we desire not the knowledge of thy ways!
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
What is the Almighty that we should serve him? and what are we profited if we pray unto him?
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Behold, their prosperity is not in their hand. The counsel of the wicked be far from me!
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
How often is the lamp of the wicked put out, and cometh their calamity upon them? Doth he distribute sorrows [to them] in his anger?
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Do they become as stubble before the wind, and as chaff that the storm carrieth away?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
God layeth up [the punishment of] his iniquity for his children; he rewardeth him, and he shall know [it]:
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
His eyes shall see his destruction, and he shall drink of the fury of the Almighty.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
For what pleasure should he have in his house after him, when the number of his months is cut off?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Can any teach God knowledge? And he it is that judgeth those that are high.
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet;
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
His sides are full of fat, and the marrow of his bones is moistened;
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
And another dieth in bitterness of soul, and hath not tasted good:
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
Together they lie down in the dust, and the worms cover them.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Lo, I know your thoughts, and the devices ye wrongfully imagine against me.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
For ye say, Where is the house of the noble? and where the tent of the dwellings of the wicked?
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Have ye not asked the wayfarers? and do ye not regard their tokens:
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
That the wicked is reserved for the day of calamity? They are led forth to the day of wrath.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Who shall declare his way to his face? and who shall repay him what he hath done?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Yet is he carried to the graves, and watch is kept over the tomb.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
The clods of the valley are sweet unto him; and every man followeth suit after him, as there were innumerable before him.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
How then comfort ye me in vain? Your answers remain perfidious.
