Job 21
1 Job svarade och sade:
Te phoeiah Job loh a doo tih tih,
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Ka ol hnatun, hnatun lamtah te te nangmih kah hloephloeinah om saeh.
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Ka thui vaengah kai ol he ueh mai lamtah ka thui hnukah nan tamdaeng akhaw.
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Kai khaw ka kohuetnah he hlang hut a? Balae tih ka mueihla loh a ngen pawt mai eh?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Kai taengla a mael vaengah hal tih a kut neh a ka te a puei.
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Ka poek bal vaengah ka let tih ka pumsa he tuennah loh a tuuk.
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
Halang rhoek tah haimo la a hing uh akhaw balae tih tatthai la a len uh.
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
A mikhmuh kah a tiingan rhoek neh a mikhmuh kah a cadil cahma khaw amih taengah a cikngae sak.
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
Amih im khaw birhihnah lamloh ngaimongnah la om tih Pathen kah conghol loh amih soah cuk thil pawh.
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
A vaito a pil vaengah a vaito a pom khaw tuei pawt tih thangyah tlaih pawh.
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
A casenca rhoek te boiva bangla a hlah uh tih a camoe rhoek loh soipet uh.
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
Kamrhing neh rhotoeng te a phueih uh tih phavi ol neh a kohoe uh.
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
Amamih vaengkah tue then khuiah muei uh tih hmawn uh. Mikhaptok ah saelkhui la ael uh. (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
Tedae Pathen taengah, “Kaimih taeng lamloh nong laeh. Na longpuei ming ham ka ngaih uh moenih.
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Anih taengah thothueng ham khaw unim tlungthang? A taengah n'cuuk uh ham khaw balae a hoeikhang eh?” a ti uh.
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Amih kah thennah khaw amamih kut ah om pawt lah ko ke. Halang rhoek kah cilsuep te kai lamloh lakhla saeh.
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
Halang rhoek kah hmaithoi tah metlam khaw thi tih amamih kah rhainah amamih soah a thoeng pah. A thintoek neh a rhilong a suem pah.
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
Khohli hmai ah cangkong bangla om uh tih cangkik bangla cangpalam loh a khuen.
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Pathen loh a ca rhoek ham a khoem coeng. A boethae te amah taengah thuung saeh lamtah ming saeh.
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
A sitlohthamlam te a mik, a mik ah tueng saeh lamtah tlungthang kah kosi te mam sak saeh.
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
A hnukah a imkhui ham a kongaih te balae? A hla kah a tarhing khaw bawt coeng.
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Pathen te mingnah a tukkil a? Amah he pomsang tih lai a tloek.
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
A cungkuem dongah bidipbisok tih thayoeituipan la amah kah thincaknah rhuhrhong neh aka duek he,
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
A rhangsuk khaw suktui buem tih a rhuh hliing khaw sulpuem.
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
Hinglu khahing la duek tih hnothen aka ca pawt he khaw,
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
laipi khuiah rhenten yalh tih a rhit loh a soah a yol.
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Nangmih kah kopoek ka ming phoeiah tangkhuepnah neh kai soah nan hul ni te.
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
“Hlangcong im te menim? Halang tolhmuen kah dap te menim?” na ti uh.
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Longpuei aka poeng rhoek te na dawt uh pawt tih amih kah miknoek khaw na hmat uh pawt nim?
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
Rhainah khohnin lamloh boethae te a tuem tih thinpom khohnin lamloh a khuen te ta.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
A khoboe te a mikhmuh ah aka phoe pah te unim? A saii bangla a taengah aka thuung te unim?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Anih khaw phuel la a khuen vaengah laivuei ni a. hak thil.
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
Anih ham soklong kah dikmuh khaw tui. Anih hnuk te hlang boeih loh a thoelh tih anih hmai kah hlangmi tae lek pawh.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Te dongah balae tih a honghi la kai he nan hloep uh? Nangmih kah taikhaih khaw boekoeknah la cul coeng,” a ti.
