Job 20

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Da tok Sofar fra Na'ama til orde og sa:

2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;

Derfor legger mine tanker mig svaret i munnen, og derfor stormer det i mig;

3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.

hånende tilrettevisning må jeg høre, og min ånd gir mig svar ut fra min innsikt.

4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;

Vet du da ikke at slik har det vært fra evighet, fra den tid mennesker blev satt på jorden,

5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?

at de ugudeliges jubel er kort, og den gudløses glede bare varer et øieblikk?

6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,

Stiger enn hans stolthet til himmelen, og når enn hans hode til skyen,

7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?

så går han dog likesom sitt skarn til grunne for evig; de som så ham, spør: Hvor er han?

8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.

Som en drøm flyr han bort, og ingen finner ham mere; han jages bort som et nattesyn.

9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.

Det øie som så ham, ser ham ikke mere, og hans sted skuer ham ikke lenger.

10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.

Hans barn må søke småfolks yndest, og hans hender må gi hans gods tilbake.

11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.

Hans ben var fulle av ungdomskraft, men nu ligger den med ham i støvet.

12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.

Smaker enn det onde søtt i hans munn, skjuler han det under sin tunge,

13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.

sparer han på det og slipper det ikke, men holder det tilbake under sin gane,

14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.

så blir dog hans mat omskapt i hans innvoller og blir til ormegift i hans liv.

15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.

Han slukte gods, og han må spy det ut igjen; Gud driver det ut av hans buk.

16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.

Ormegift må han innsuge; huggormens tunge dreper ham.

17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.

Han skal ikke få se bekker, elver av honning og elver av melk.

18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.

Han må gi tilbake det han har tjent, og får ikke nyte det; meget gods har han vunnet, men han får liten glede av det.

19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;

For han knuste småfolk og lot dem ligge der; han rante hus til sig, men får ikke bygge dem om;

20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.

han kjente aldri ro i sitt indre; han skal ikke slippe unda med sine skatter.

21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.

Det var intet som undgikk hans grådighet; derfor varer ikke hans lykke.

22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.

Midt i hans rikdom blir det trangt for ham; hver nødlidende vender sin hånd mot ham.

23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.

For å fylle hans buk sender Gud sin brennende vrede mot ham og lar sin mat regne på ham.

24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.

Flykter han for våben av jern, så gjennemborer en bue av kobber ham.

25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.

Når han så drar pilen ut av sin rygg, og den lynende odd kommer frem av hans galle, da faller dødsredsler over ham.

26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.

Alt mørke er opspart for hans vel gjemte skatter; en ild som intet menneske puster til, fortærer ham; den eter det som er igjen i hans telt.

27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.

Himmelen åpenbarer hans misgjerning, og jorden reiser sig mot ham.

28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.

Det han har samlet i sitt hus, føres bort, det skylles bort på Guds vredes dag.

29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.

Dette er den lodd som et ugudelig menneske får av Gud, den arv som er tilkjent ham av den Allmektige.