Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Tad Cofars no Naēmas atbildēja un sacīja:
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Uz to manas sirds domas mani spiež atbildēt, un es nevaru valdīties.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
Es dzirdu pārmācīšanu sev par kaunu, bet mans gars savā gudrībā zinās atbildēt.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Vai tu nezini, ka mūžam tā bijis, kamēr Dievs cilvēkus licis virs zemes,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
Ka bezdievīgo lielība ilgi nepastāv, un ka blēdnieka prieks paliek tik acumirkli?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Jebšu viņa greznība uzkāptu līdz debesīm, un viņa galva sniegtu līdz padebešiem,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
Taču kā viņa sūds viņš mūžam zudīs; kas viņu redzējuši, tie sacīs: kur viņš ir?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Viņš aizskries kā sapnis, ka to nevarēs atrast, un pazudīs kā parādīšana naktī.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
Acs, kas viņu redzējusi, to vairs neredzēs, un viņa vieta to vairs neieraudzīs.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
Viņa bērni pielabināsies pie nabagiem, un viņa roka dos atpakaļ viņa mantu.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
Viņa kauli bija pilni jaunības spēka, bet apgulsies ar viņu pīšļos.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Jebšu blēdība bijusi salda viņa mutei, un viņš to slēpis apakš savas mēles,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
Un viņš to mīlējis un nepametis, bet to paturējis savā mutē:
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
Taču viņa barība pārvērtīsies viņa iekšās, par odžu žultīm tā būs iekš viņa.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
Mantu, ko ierijis, viņš atkal izvems, un Dievs to izgrūdīs viņam no vēdera.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
Odžu žultis viņš zīdīs, glodeņu dzelonis viņu nokaus.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
Viņš neredzēs upes, kas ielejās tek no medus un piena.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
Viņš gan strādās, bet to atdos un no tā nebaudīs; cik viņš arī neiemantos, prieka tam nebūs.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Jo viņš nospaidījis un atstājis nabagus, namus viņš laupījis, bet tos neuzcels.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Jo viņa kuņģis nebija pildāms, viņš neizglābsies caur savu mantu.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Viņa rīklei nekas neizmuka, tādēļ viņa labums nepastāvēs.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
Pašā bagātā pilnībā viņam būs bēdas, visu apbēdināto roka nāks viņam virsū.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
Un notiks, lai viņa kuņģis top pilns, tad (Dievs) uz viņu sūtīs savas bardzības karstumu un uz viņu liks lītin līt, lai to rij.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
Viņš bēgs no dzelzs bruņām, un vara stops viņam izšaus cauri.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
Viņš izvelk un no viņa miesām nāk ārā, no viņa žultīm spīdoša dzelzs, un nāves šausmas viņu pārņem.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Visāda tumsība apklās viņa krājumu, neuzpūsts uguns viņu aprīs, un nomaitās to atlikumu viņa dzīvoklī.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
Debess viņa noziegumu darīs zināmu, un zeme celsies pret viņu.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
Viņa nama krājums aizies, viņam izšķīdīs Dieva dusmības dienā.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
Šī ir bezdievīga cilvēka daļa no Dieva, un viņa nospriesta mantība no tā stiprā Dieva.
