Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Respondens autem Sophar Naamathites, dixit:
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Idcirco cogitationes meæ variæ succedunt sibi, et mens in diversa rapitur.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
Doctrinam, qua me arguis, audiam, et spiritus intelligentiæ meæ respondebit mihi.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Hoc scio a principio, ex quo positus est homo super terram:
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
Quod laus impiorum brevis sit, et gaudium hypocritæ ad instar puncti.
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Si ascenderit usque ad cælum superbia eius, et caput eius nubes tetigerit:
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
Quasi sterquilinium in fine perdetur: et qui eum viderant, dicent: Ubi est?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Velut somnium avolans non invenietur, transiet sicut visio nocturna.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
Oculus, qui eum viderat, non videbit, neque ultra intuebitur eum locus suus.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
Filii eius atterentur egestate, et manus illius reddent ei dolorem suum.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
Ossa eius implebuntur vitiis adolescentiæ eius, et cum eo in pulvere dormient.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Cum enim dulce fuerit in ore eius malum, abscondet illud sub lingua sua.
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
Parcet illi, et non derelinquet illud, et celabit in gutture suo.
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
Panis eius in utero illius vertetur in fel aspidum intrinsecus.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
Divitias, quas devoravit, evomet, et de ventre illius extrahet eas Deus.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
Caput aspidum suget, et occidet eum lingua viperæ.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
(Non videat rivulos fluminis, torrentes mellis, et butyri.)
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
Luet quæ fecit omnia, nec tamen consumetur: iuxta multitudinem adinventionum suarum, sic et sustinebit.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Quoniam confringens nudavit pauperes: domum rapuit, et non ædificavit eam.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Nec est satiatus venter eius: et cum habuerit quæ concupierat, possidere non poterit.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Non remansit de cibo eius, et propterea nihil permanebit de bonis eius.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
Cum satiatus fuerit, arctabitur, æstuabit, et omnis dolor irruet super eum.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
Utinam impleatur venter eius, ut emittat in eum iram furoris sui, et pluat super illum bellum suum.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
Fugiet arma ferrea, et irruet in arcum æreum:
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
Eductus, et egrediens de vagina sua, et fulgurans in amaritudine sua: vadent, et venient super eum horribiles.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Omnes tenebræ absconditæ sunt in occultis eius: devorabit eum ignis, qui non succenditur, affligetur relictus in tabernaculo suo.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
Revelabunt cæli iniquitatem eius, et terra consurget adversus eum.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
Apertum erit germen domus illius, detrahetur in die furoris Dei.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
Hæc est pars hominis impii a Deo, et hereditas verborum eius a Domino.
