Job 20

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;

3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.

4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;

5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?

6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,

7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?

8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.

9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.

10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.

11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.

12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.

13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.

14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.

15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.

16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.

17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.

18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.

19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;

20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.

21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.

22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.

23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.

24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.

25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.

26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.

27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.

28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.

29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.