< Job 20 >

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Da antwortete Zophar von Naema und sprach:
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Darauf muß ich antworten und kann nicht harren.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
Denn ich muß hören, wie man mich straft und tadelt; aber der Geist meines Verstandes soll für mich antworten.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Weißt du nicht, daß es allezeit so gegangen ist, seitdem Menschen auf Erden gewesen sind:
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
daß der Ruhm der Gottlosen steht nicht lange und die Freude des Heuchlers währt einen Augenblick?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Wenngleich seine Höhe in den Himmel reicht und sein Haupt an die Wolken rührt,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
so wird er doch zuletzt umkommen wie Kot, daß die, welche ihn gesehen haben, werden sagen: Wo ist er?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Wie ein Traum vergeht, so wird er auch nicht zu finden sein, und wie ein Gesicht in der Nacht verschwindet.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
Welch Auge ihn gesehen hat, wird ihn nicht mehr sehen; und seine Stätte wird ihn nicht mehr schauen.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
Seine Kinder werden betteln gehen, und seine Hände müssen seine Habe wieder hergeben.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
Seine Gebeine werden seine heimlichen Sünden wohl bezahlen, und sie werden sich mit ihm in die Erde legen.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Wenn ihm die Bosheit in seinem Munde wohl schmeckt, daß er sie birgt unter seiner Zunge,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
daß er sie hegt und nicht losläßt und sie zurückhält in seinem Gaumen,
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
so wird seine Speise inwendig im Leibe sich verwandeln in Otterngalle.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
Die Güter, die er verschlungen hat, muß er wieder ausspeien, und Gott wird sie aus seinem Bauch stoßen.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
Er wird der Ottern Gift saugen, und die Zunge der Schlange wird ihn töten.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
Er wird nicht sehen die Ströme noch die Wasserbäche, die mit Honig und Butter fließen.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
Er wird arbeiten, und des nicht genießen; und seine Güter werden andern, daß er deren nicht froh wird.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Denn er hat unterdrückt und verlassen den Armen; er hat Häuser an sich gerissen, die er nicht erbaut hat.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Denn sein Wanst konnte nicht voll werden; so wird er mit seinem köstlichen Gut nicht entrinnen.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Nichts blieb übrig vor seinem Fressen; darum wird sein gutes Leben keinen Bestand haben.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
Wenn er gleich die Fülle und genug hat, wird ihm doch angst werden; aller Hand Mühsal wird über ihn kommen.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
Es wird ihm der Wanst einmal voll werden, wenn er wird den Grimm seines Zorns über ihn senden und über ihn wird regnen lassen seine Speise.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
Er wird fliehen vor dem eisernen Harnisch, und der eherne Bogen wird ihn verjagen.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
Ein bloßes Schwert wird durch ihn ausgehen; und des Schwertes Blitz, der ihm bitter sein wird, wird mit Schrecken über ihn fahren.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Es ist keine Finsternis da, die ihn verdecken möchte. Es wird ihn ein Feuer verzehren, das nicht angeblasen ist; und wer übrig ist in seiner Hütte, dem wird's übel gehen.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
Der Himmel wird seine Missetat eröffnen, und die Erde wird sich gegen ihn setzen.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
Das Getreide in seinem Hause wird weggeführt werden, zerstreut am Tage seines Zorns.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
Das ist der Lohn eines gottlosen Menschen bei Gott und das Erbe, das ihm zugesprochen wird von Gott.

< Job 20 >