Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then answered Zophar the Naamathite, and said:
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
For this do my thoughts lead me to reply, And for this is my ardor within me.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I have heard my shameful rebuke; And the spirit, from my understanding, answereth for me.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Knowest thou not, that from the days of old, From the time when man was placed upon the earth,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
The triumphing of the wicked hath been short, And the joy of the impious but for a moment?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his greatness mount up to the heavens, And his head reach to the clouds,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
Yet shall he perish for ever, and be mingled with dust; They who saw him shall say, Where is he?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
He shall flee away like a dream, and shall not be found; Yea, he shall disappear like a vision of the nigh.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye also which saw him shall see him no more, And his dwelling-place shall never more behold him.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His sons shall seek the favor of the poor, And their hands shall give back his wealth.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
His bones are full of his youth, But they shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Though wickedness be sweet in his mouth, Though he hide it under his tongue,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
Though he cherish it, and will not part with it, And keep it fast in his mouth,
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
Yet his meat shall be changed within him, And become to him the poison of asps.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
He hath glutted himself with riches, And he shall throw them up again; Yea, God shall cast them out of his body.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
He shall suck the poison of asps; The tongue of the viper shall destroy him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He shall never see the flowing streams, And the rivers of honey and milk.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
The fruits of his toil he shall give back, and shall not enjoy them: It is substance to be restored, and he shall not rejoice therein.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Because he hath oppressed and abandoned the poor, And seized upon the house which he did not build;
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Because he knew no rest in his bosom, He shall not save that in which he delighteth.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Because nothing escaped his greediness, His prosperity shall not endure.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the fulness of his abundance he shall be brought low; Every hand of the wretched shall come upon him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
He shall, indeed, have wherewith to fill himself: God shall send upon him the fury of his anger, And rain it down upon him for his food.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
If he fleeth from the iron weapon, The bow of brass shall pierce him through.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
He draweth the arrow, and it cometh forth from his body; Yea, the glittering steel cometh out of his gall. Terrors are upon him;
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Calamity of every kind is treasured up for him. A fire not blown shall consume him; It shall consume whatever is left in his tent.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heavens shall reveal his iniquity, And the earth shall rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The substance of his house shall disappear; It shall flow away in the day of His wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
Such is the portion of the wicked man from God, And the inheritance appointed for him by the Almighty.
