Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then answered Zophar the Na'amathite, and said,
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Even therefore do my inmost thoughts give me an answer, and for this reason do I feel a strong excitement within me.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
Reproof which casteth shame on me must I hear; yet out of my understanding will the spirit give me an answer.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Dost thou know this? from the very beginning of things, from the very time when man was placed upon earth it was,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
That the triumphal shouting of the wicked is ever of but a recent date, and the joy of the hypocrite endureth only for a moment.
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his exaltation should mount up to the heavens, and his head should reach unto the clouds;
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
Yet when he but turneth round will he vanish for ever; those who have seen him will say, Where is he?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Like a dream will he fly away, and men will find him no more; yea, he will be chased away like a vision of the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
If an eye have surveyed him, it will not do so again, and it will not behold him any more in his place.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His children will suffer oppression from the indigent, and his hands will have to restore his [ill-gotten] wealth.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
[Now] his bones are full of his youthful vigor; but it will [suddenly] lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
If the evil be sweet in his mouth, he will conceal it under his tongue;
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
He will cherish it, and not forsake it; and hold it back within his palate;
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
His food is thus changed within his bowels, and becometh the venom of asps within him.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
The wealth which he hath swallowed, will he have to vomit up again; God will drive it out of his belly.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
The poison of asps will he have to suck; the viper's tongue will slay him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He shall not look with pleasure on streams, on flowing brooks of honey and cream.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
He restoreth what he hath labored for, and will not swallow it down; however much he may have obtained by toil, he will not have any joy of it.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Because he oppressed and forsook the indigent; because he took violently away a house, shall he not rebuild it;
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Because he knew not quietness in his bosom, shall he not escape through what is the most precious to him.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Nothing was spared from his craving to eat: therefore shall his wealth not prosper.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the fulness of his abundance will distress assail him: every hand of [those he] troubled will come against him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
In order to fill his belly, [God] will send out against him the fury of his wrath, and will rain it upon him for his eating.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
If he flee from the iron weapon, the brazen bow will strike him through.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
He draweth it, and it cometh out of the body; yea, out of his gall the glittering [arrow] cometh forth: over him come the terrors [of death].
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Entire darkness is laid by for his treasures: a fire not urged by blowing will consume him; it will destroy any one that is left in his tent.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heavens will lay open his iniquity; and the earth will raise herself up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The product of his house will be banished, flowing away on the day of his wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This is the portion of a wicked man from God, and his decreed heritage from God.
