Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then answered Zophar the Naamathite, and said,
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
Therefore do my thoughts cause me to answer, and for [this] I make haste.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I have heard the check of my reproach, and the spirit of my understanding causeth me to answer.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Knowest thou [not] this of old, since man was placed upon earth,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
That the triumphing of the wicked [is] short, and the joy of the hypocrite [but] for a moment?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his excellency mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds;
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
[Yet] he shall perish for ever like his own dung: they which have seen him shall say, Where [is] he?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
He shall fly away as a dream, and shall not be found: yea, he shall be chased away as a vision of the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye also [which] saw him shall [see him] no more; neither shall his place any more behold him.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His children shall seek to please the poor, and his hands shall restore their goods.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
His bones are full [of the sin] of his youth, which shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Though wickedness be sweet in his mouth, [though] he hide it under his tongue;
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
[Though] he spare it, and forsake it not; but keep it still within his mouth:
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
[Yet] his meat in his bowels is turned, [it is] the gall of asps within him.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
He hath swallowed down riches, and he shall vomit them up again: God shall cast them out of his belly.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
He shall suck the poison of asps: the viper’s tongue shall slay him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He shall not see the rivers, the floods, the brooks of honey and butter.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
That which he laboured for shall he restore, and shall not swallow [it] down: according to [his] substance [shall] the restitution [be], and he shall not rejoice [therein].
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Because he hath oppressed [and] hath forsaken the poor; [because] he hath violently taken away an house which he builded not;
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Surely he shall not feel quietness in his belly, he shall not save of that which he desired.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
There shall none of his meat be left; therefore shall no man look for his goods.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the fulness of his sufficiency he shall be in straits: every hand of the wicked shall come upon him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
[When] he is about to fill his belly, [God] shall cast the fury of his wrath upon him, and shall rain [it] upon him while he is eating.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
He shall flee from the iron weapon, [and] the bow of steel shall strike him through.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
It is drawn, and cometh out of the body; yea, the glittering sword cometh out of his gall: terrors [are] upon him.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
All darkness [shall be] hid in his secret places: a fire not blown shall consume him; it shall go ill with him that is left in his tabernacle.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heaven shall reveal his iniquity; and the earth shall rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The increase of his house shall depart, [and his goods] shall flow away in the day of his wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This [is] the portion of a wicked man from God, and the heritage appointed unto him by God.
