Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then Sophar the Minaean answered and said,
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
I did not suppose that you would answer thus: neither do you understand more than I.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I will hear my shameful reproach; and the spirit of my understanding answers me.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Hast you [not] known these things of old, from the time that man was set upon the earth?
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
But the mirth of the ungodly is a signal downfall, and the joy of transgressors is destruction:
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
although his gifts should go up to heaven, and his sacrifice reach the clouds.
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
For when he shall seem to be now established, then he shall utterly perish: and they that knew him shall say, Where is he?
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Like a dream that has fled away, he shall not be found; and he has fled like a vision of the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye has looked upon him, but shall not [see him] again; and his place shall no longer perceive him.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
Let [his] inferiors destroy his children, and let his hands kindle the fire of sorrow.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
His bones have been filled with [vigour of] his youth, and it shall lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Though evil be sweet in his mouth, [though] he will hide it under his tongue;
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
though he will not spare it, and will not leave it, but will keep it in the midst of his throat:
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
yet he shall not at all be able to help himself; the gall of an asp is in his belly.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
[His] wealth unjustly collected shall be vomited up; a messenger [of wrath] shall drag him out of his house.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
And let him suck the poison of serpents, and let the serpent's tongue kill him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
Let him not see the milk of the pastures, nor the supplies of honey and butter.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
He has laboured unprofitably and in vain, [for] wealth of which he shall not taste: [it is] as a lean thing, unfit for food, which he can’t swallow.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
For he has broken down the houses of many mighty men: and he has plundered an habitation, though he built [it] not.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
There is no security to his possessions; he shall not be saved by his desire.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
There is nothing remaining of his provisions; therefore his goods shall not flourish.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
But when he shall seem to be just satisfied, he shall be straitened; and all distress shall come upon him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
If by any means he would fill his belly, let [God] send upon him the fury of wrath; let him bring a torrent of pains upon him.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
And he shall by no means escape from the power of the sword; let the brazen bow wound him.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
And let the arrow pierce through his body; and let the stars be against his dwelling-place: let terrors come upon him.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
And let all darkness wait for him: a fire that burns not out shall consume him; and let a stranger plague his house.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
And let the heaven reveal his iniquities, and the earth rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
Let destruction bring his house to an end; let a day of wrath come upon him.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This is the portion of an ungodly man from the Lord, and the possession of his goods [appointed him] by the all-seeing [God].
