Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Then Zophar the Naamathite replied:
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
“So my anxious thoughts compel me to answer, because of the turmoil within me.
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
I have heard a rebuke that insults me, and my understanding prompts a reply.
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Do you not know that from antiquity, since man was placed on the earth,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
the triumph of the wicked has been brief and the joy of the godless momentary?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Though his arrogance reaches the heavens, and his head touches the clouds,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
he will perish forever, like his own dung; those who had seen him will ask, ‘Where is he?’
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
He will fly away like a dream, never to be found; he will be chased away like a vision in the night.
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
The eye that saw him will see him no more, and his place will no longer behold him.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
His sons will seek the favor of the poor, for his own hands must return his wealth.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
The youthful vigor that fills his bones will lie down with him in the dust.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Though evil is sweet in his mouth and he conceals it under his tongue,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
though he cannot bear to let it go and keeps it in his mouth,
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
yet in his stomach his food sours into the venom of cobras within him.
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
He swallows wealth but vomits it out; God will force it from his stomach.
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
He will suck the poison of cobras; the fangs of a viper will kill him.
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
He will not enjoy the streams, the rivers flowing with honey and cream.
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
He must return the fruit of his labor without consuming it; he cannot enjoy the profits of his trading.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
For he has oppressed and forsaken the poor; he has seized houses he did not build.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Because his appetite is never satisfied, he cannot escape with his treasure.
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
Nothing is left for him to consume; thus his prosperity will not endure.
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
In the midst of his plenty, he will be distressed; the full force of misery will come upon him.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
When he has filled his stomach, God will vent His fury upon him, raining it down on him as he eats.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
Though he flees from an iron weapon, a bronze-tipped arrow will pierce him.
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
It is drawn out of his back, the gleaming point from his liver. Terrors come over him.
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
Total darkness is reserved for his treasures. A fire unfanned will consume him and devour what is left in his tent.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
The heavens will expose his iniquity, and the earth will rise up against him.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
The possessions of his house will be removed, flowing away on the day of God’s wrath.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
This is the wicked man’s portion from God, the inheritance God has appointed him.”
