Job 20
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Så tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde
2 Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
"Derfor bruser Tankerne i mig, og derfor stormer det i mig;
3 Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
til min Skam må jeg høre på Tugt, får tankeløst Mundsvejr til Svar!
4 Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
Ved du da ikke fra Arilds Tid, fra Tiden, da Mennesket sattes på Jorden,
5 Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
at gudløses Jubel er kort og vanhelliges Glæde stakket?
6 Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
Steg end hans Hovmod til Himlen, raged hans Hoved i Sky,
7 Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
som sit Skarn forgår han for evigt, de, der så ham, siger: "Hvor er han?"
8 Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
Han flyr som en Drøm, man finder ham ikke, som et Nattesyn jages han bort;
9 Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
Øjet, der så ham, ser ham ej mer, hans Sted får ham aldrig at se igen.
10 Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
Hans Sønner bejler til ringes Yndest, hans Hænder må give hans Gods tilbage.
11 Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
Hans Ben var fulde af Ungdomskraft, men den lægger sig med ham i Støvet.
12 Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
Er det onde end sødt i hans Mund, når han gemmer det under sin Tunge,
13 Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
sparer på det og slipper det ikke, holder det fast til sin Gane,
14 Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
så bliver dog Maden i hans Indre til Slangegift inden i ham;
15 De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
Godset, han slugte, må han spy ud, Gud driver det ud af hans Bug,
16 Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
han indsuger Slangernes Gift, og Øgleungen slår ham ihjel;
17 Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
han skuer ej Strømme af Olie, Bække af Honning og Fløde;
18 Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
han må af med sin Vinding, svælger den ej, får ingen Glæde af tilbyttet Gods.
19 Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
Thi han knuste de ringe og lod dem ligge, ranede Huse, han ej havde bygget.
20 Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
Thi han har ingen Hjælp af sin Rigdom, trods sine Skatte reddes han ikke;
21 Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
ingen gik fri for hans Glubskhed, derfor varer hans Lykke ikke;
22 Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
midt i sin Overflod har han det trangt, al Slags Nød kommer over ham.
23 Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
For at fylde hans Bug sender Gud sin Vredes Glød imod ham, lader sin Harme regne på ham.
24 Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
Flyr han for Brynje af Jern, så gennemborer ham Kobberbuen;
25 Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
en Kni kommer ud af hans Ryg, et lynende Stål af hans Galde; over ham falder Rædsler,
26 Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
idel Mørke er opsparet til ham; Ild, der ej blæses op, fortærer ham, æder Levningen i hans Telt.
27 Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
Himlen bringer hans Brøde for Lyset, og Jorden rejser sig mod ham.
28 Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
Hans Huses Vinding må bort, rives bort på Guds Vredes Dag.
29 Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
Slig er den gudløses Lod fra Gud og Lønnen fra Gud for hans Brøde!
