Job 19
1 Job svarade, och sade:
| ויען איוב ויאמר |
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
| עד-אנה תוגיון נפשי ותדכאונני במלים |
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
| זה עשר פעמים תכלימוני לא-תבשו תהכרו-לי |
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
| ואף-אמנם שגיתי אתי תלין משוגתי |
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
| אם-אמנם עלי תגדילו ותוכיחו עלי חרפתי |
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
| דעו-אפו כי-אלוה עותני ומצודו עלי הקיף |
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
| הן אצעק חמס ולא אענה אשוע ואין משפט |
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
| ארחי גדר ולא אעבור ועל נתיבותי חשך ישים |
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
| כבודי מעלי הפשיט ויסר עטרת ראשי |
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
| יתצני סביב ואלך ויסע כעץ תקותי |
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
| ויחר עלי אפו ויחשבני לו כצריו |
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
| יחד יבאו גדודיו--ויסלו עלי דרכם ויחנו סביב לאהלי |
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
| אחי מעלי הרחיק וידעי אך-זרו ממני |
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
| חדלו קרובי ומידעי שכחוני |
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
| גרי ביתי ואמהתי לזר תחשבני נכרי הייתי בעיניהם |
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
| לעבדי קראתי ולא יענה במו-פי אתחנן-לו |
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
| רוחי זרה לאשתי וחנתי לבני בטני |
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
| גם-עוילים מאסו בי אקומה וידברו-בי |
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
| תעבוני כל-מתי סודי וזה-אהבתי נהפכו-בי |
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
| בעורי ובבשרי דבקה עצמי ואתמלטה בעור שני |
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
| חנני חנני אתם רעי כי יד-אלוה נגעה בי |
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
| למה תרדפני כמו-אל ומבשרי לא תשבעו |
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
| מי-יתן אפו ויכתבון מלי מי-יתן בספר ויחקו |
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
| בעט-ברזל ועפרת-- לעד בצור יחצבון |
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
| ואני ידעתי גאלי חי ואחרון על-עפר יקום |
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
| ואחר עורי נקפו-זאת ומבשרי אחזה אלוה |
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
| אשר אני אחזה-לי--ועיני ראו ולא-זר כלו כליתי בחקי |
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
| כי תאמרו מה-נרדף-לו ושרש דבר נמצא-בי |
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
| גורו לכם מפני-חרב--כי-חמה עונות חרב למען תדעון שדין (שדון) |
