< Job 19 >

1 Job svarade, och sade:
Et Job reprenant dit:
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
Jusqu'à quand fatiguerez-vous mon âme et me tuerez-vous de vos discours?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
Sachez seulement que le Seigneur m'a traité de la sorte. Persuadez-moi, et ne vous attachez pas tant à me faire honte.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
En vérité, j'ai sans doute failli; l'erreur réside avec moi. Dis-moi donc quelque chose que j'ignore, sans quoi je m'égarerai en mes réponses, et elles manqueront d'à propos.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
Cessez, car vous vous grandissez pour m'assaillir, et vous m'accablez d'outrages.
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
Mais ne perdez donc pas de vue que c'est le Seigneur qui m'a troublé, et qu'il a élevé contre moi ses murailles.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
De vos injures je ne ferais que rire, et je ne dirais mot; quand je crierais, je n'obtiendrais pas de jugement.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
Mais des remparts m'étreignent et je ne puis les traverser, et l'obscurité règne devant moi.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
Le Seigneur m'a ravi toute gloire, il a ôté la couronne que je portais sur la tête.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
Il m'a tiraillé dans tous les sens et j'ai succombé; il a abattu comme un arbre toute mon espérance.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
Il a déployé contre moi une colère terrible; il m'a regardé comme un ennemi.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
Ses épreuves me sont venues toutes ensemble; ses embuscades étaient placées sur toutes mes voies.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
Mes frères se sont éloignés; ils m'ont préféré des inconnus; mes amis n'ont eu aucune compassion.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
Mes plus proches m'ont laissé sans soins; et ceux qui savaient mon nom l'ont oublié.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
Mes voisins, les servantes de ma maison; je suis un étranger pour eux.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
J'ai appelé mon serviteur, il n'est point venu; ma bouche est devenue suppliante.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
J'ai imploré ma femme, j'ai demandé les fils de mes concubines en les flattant,
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
Ils m'ont répudié pour toujours; si je me relève, ils se récrient contre moi.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
J'ai été pour eux un objet d'horreur pour ceux qui m'ont vu; j'ai pour ennemis ceux que j'avais aimés.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
Mes chairs sous ma peau pourrissent, mes os sont entre les dents qui les rongent.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
Ayez pitié de moi, ayez pitié de moi, ô mes amis, car c'est la main du Seigneur qui m'a touché.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
Pourquoi me poursuivez-vous comme me poursuit le Seigneur? Voulez-vous vous repaître de ma chair?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
Qui donc écrira mes plaintes pour les déposer en un livre impérissable?
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
Qui les gravera au burin sur la pierre ou le plomb?
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
Car je sais que de toute éternité existe celui qui doit me délivrer, et sur la terre
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
Faire revivre ma peau pour que je jouisse de ces choses...car c'est le Seigneur qui a fait ces choses
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
Qu'en moi-même je sais; que mon œil a vues, et non l'œil d'autrui; et qui déjà sont accomplies en mon sein.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
Et si vous dites: Quel langage tiendrons-nous devant lui? quel sujet de discours trouverons-nous en sa personne?
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
Prenez garde aux choses cachées; songez que la colère tombera aussi sur les méchants; et alors ils sentiront où est la matière dont ils sont formés.

< Job 19 >