Job 19
1 Job svarade, och sade:
And he answered Job and he said.
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
Until when? will you torment! self my and will you crush? me with words.
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
This ten times you have insulted me not you have been ashamed you have ill-treated me.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
And even truly I have erred with me it lodges error my.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
If truly above me you will magnify yourselves and you may argue on me disgrace my.
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
Know then that God he has wronged me and net his over me he has closed.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
There! I cry out violence and not I am answered I cry for help and there not [is] justice.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
Way my he has walled up and not I will pass and on paths my darkness he puts.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
Honor my from on me he has stripped off and he has removed [the] crown of head my.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
He has torn down me all around and I have gone and he has uprooted like a tree hope my.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
And he has kindled towards me anger his and he has considered me himself like foes his.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
Together - they have come troops his and they have piled up on me way their and they have encamped all around tent my.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
Brothers my from with me he has put far away and acquaintances my surely they have become estranged from me.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
They have ceased kindred my and acquaintances my they have forgotten me.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
[the] sojourners of House my and female servants my to a stranger they consider me a foreigner I have become in view their.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
To servant my I call and not he answers with mouth my I seek favor to him.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
Breath my it is loathsome to wife my and I am repulsive to [the] sons of womb my.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
Also young boys they reject me I arise and they spoke against me.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
They abhor me all [the] men of council my and whom I love they have turned against me.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
On skin my and on flesh my it clings bone my and I have escaped! with [the] skin of teeth my.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
Show favor to me show favor to me O you friends my for [the] hand of God it has touched me.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
Why? are you persecuting me like God and from flesh my not are you satisfied?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
Who? will he give then and they will be written down! words my who? will he give on the scroll so they may be inscribed.
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
With a stylus of iron and lead for ever in the rock they will be engraved!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
And I I know vindicator my he lives and last on dust he will stand.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
And after skin my people have struck off this and from flesh my I will see God.
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
Whom I - I will see for myself and own eyes my they will see and not a stranger they are faint kidneys my in bosom my.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
If you will say what? will we persecute him and [the] root of [the] matter it has been found in me.
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
Be afraid yourselves - of [the] sword for rage [is] iniquities of [the] sword so that you may know! (that a judgment. *Q(k)*)
