Job 18
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Entonces Bildad, el suhita, tomó la palabra y dijo:
2 När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
“¿Hasta cuándo seguirás hablando, buscando las palabras adecuadas que decir? ¡Habla con sentido común si quieres que te respondamos!
3 Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
¿Crees que somos animales tontos? ¿Te parecemos estúpidos?
4 Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
Te destrozas con tu ira. ¿Crees que la tierra tiene que ser abandonada, o que las montañas deben moverse sólo por ti?
5 Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
“Es cierto que la vida de los malvados terminará como una lámpara que se apaga: su llama no brillará más.
6 Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
La luz de su casa se apaga, la lámpara que cuelga arriba se apaga.
7 Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
En lugar de dar pasos firmes, tropiezan, y sus propios planes los hacen caer.
8 Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
Sus propios pies los hacen tropezar y quedan atrapados en una red; mientras caminan caen en un pozo.
9 En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
Una trampa los agarra por el talón; un lazo los rodea.
10 Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
Un lazo se esconde en el suelo para ellos; una cuerda se extiende a través del camino para hacerlos tropezar.
11 På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
El terror asusta a los malvados, los persigue por todas partes, les muerde los talones.
12 Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
El hambre les quita las fuerzas; el desastre los espera cuando caen.
13 Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
La enfermedad devora su piel; la enfermedad mortal consume sus miembros.
14 Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
Son arrancados de los hogares en los que confiaban y llevados al rey de los terrores.
15 Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
La gente que no conoce vivirá en sus casas; el azufre se esparcirá donde solían vivir.
16 Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
Se marchitan, las raíces abajo y las ramas arriba;
17 Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
el recuerdo de ellos se desvanece de la tierra; nadie recuerda ya sus nombres.
18 Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
Son arrojados de la luz a las tinieblas, expulsados del mundo.
19 Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
No tienen hijos ni descendientes en su pueblo, ni supervivientes donde solían vivir.
20 De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
La gente de occidente está horrorizada por lo que les sucede. La gente del oriente está conmocionada.
21 Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
Esto es lo que ocurre con las casas de los malvados, con los lugares de los que rechazan a Dios”.
